Kolumner Evyn Redar

Våra ungdomar dör – och politikerna tittar bara på

Solen har precis börjat värma lite. Inte tillräckligt för att man ska kunna skippa jackan, men ändå den exakta mängden som gör det möjligt att sitta ute utan att frysa. Även om jag älskar när den stekande sommarsolen kommer fram så uppskattar jag även dessa stunder riktigt mycket. Det känns lite som om man varit inlåst en längre period i ett dammigt rum och nu äntligen får andas friskt igen. 

►LÄS MER: Evyn Redar: "När ska förortens ungdomar få samma värde som andra?"

När just den här sortens värme tittar fram så brukar jag och mina vänner försöka passa på att vara ute. Oftast sitter vi på någons balkong och hänger. Men i onsdags hade vi tagit oss ut ur porten och bort till centrum. Jag och min vän satt på varsin sida av en bänk samtidigt som vi väntade in vår tredje kompis. Jag minns att jag tittade runt och såg hur alla olika människor tog sig fram och tillbaka till livsmedelsbutiken. Jag såg hur några ungar förgäves försökte sälja på majblommor till alla som kom från tåget. Och jag såg hur några äldre satt på uteserveringen till puben och skrattade högt. 

Denna onsdag i april så såg jag mina första vårtecken. Jag kisade upp mot solen, njöt och tänkte att snart är det fan sommar igen. Ingenstans kunde man känna av att det, någon månad tidigare, hade legat en femtonårig kille just här. En femtonårig kille som aldrig skulle få se sommaren igen.

För någon månad sedan skrev jag en kolumn om hur ungdomar från socioekonomiska områden tydligt verkar ha ett mindre värde än ungdomar från andra platser. Jag skrev om hur man, förra året, kunnat räkna upp till 27 skjutningar enbart i västerort i Stockholm under en period på åtta månader. Jag skrev om hur jag personligen tror att det hade skett drastiska förändringar om detta skedde i områden med högre ”status”. Och jag skrev om sorgen som blivit en vana. För någon månad sen skrev jag om den femtonåriga killen som blev skjuten till döds i centrum. Och sen jag skrev den texten har det hunnit ske igen. 

LÄS MER: Evyn Redar: "Det är sjukt att tonåringar tycker att de är fula bara för att de inte är vita"

Jag kisade upp mot solen och tittade sedan ner igen. Just denna onsdag i april fanns det ett lugn över centrum. Skrattet från barnen som cyklade omkring och ropet från mammorna som började bli smått irriterade var två saker som enkelt förblindade en. Det och vanan såklart. Folket som bor här har med tiden behövt lära sig att det inte spelar någon roll hur många som går bort i gatuvåldet. Politikerna väljer ändå den enklaste vägen genom att till exempel tillsätta fler poliser. Vad de råkat glömma bort är att det är människor vi pratar om och inte smuts som kan sopas under mattan. 

Jag satt kvar på bänken och tänkte på min kommande kolumn och den femtonåriga pojken. För någon månad sedan hade han skjutits ihjäl precis här. För någon månad sen dog ännu en i raden av alla killar vi förlorat. Och sen dess hade det hunnit ske igen. Våra ungdomar dör samtidigt som våra politiker står och tittar på.

+ Alla ungdomar som jobbar ideellt med att till exempel nattvandra och hålla sina områden trygga.

- Att klass sätter värde på liv.

Mer om Kolumn