Nyheter Världen

Vårt flyktingengagemang minskar: "Men verkligheten är lika grym"

Per Jönsson menar att den många glömmer bort huvudorsakerna till flyktingkatastrofen.
Per Jönsson menar att den många glömmer bort huvudorsakerna till flyktingkatastrofen.

Vårt engagemang och intresse kring flyktingar har aldrig varit högre än i september i år, sedan den arabiska våren 2011. Nu minskar av allt att döma intresset igen, men verkligheten är fortfarande lika grym, menar experter.

Den 2 september i år gick 3-åriga Alan Kurdi ombord en uppblåsbar båt vid en strand i Turkiet för att försöka nå Grekland, men båten välte och pojken omkom. När bilderna på hans döda kropp nådde ut exploderade människors engagemang.

Insamlingar av allt från leksaker till kläder och pengar anordnades och det var som om krigen nyss hade börjat.

– Normalt sett speglar medierapporteringen händelserna som äger rum, men med flyktingströmmar kan det vara speciella händelser som sticker ut, säger Kent Asp, docent i statskunskap och professor i journalistik vid Göteborgs universitet.

– Dramatiska händelser som med pojken som drunknade, där kan du identifiera dig som förälder eller medmänniska.

Och aldrig tidigare sedan den så kallade arabiska våren 2011 har rapporteringen om Syrien eller om flyktingar varit så hög i svenska medier, och sökningarna på Google har också ökat lavinartat under september månad.

I september har vi googlat drygt sju gånger så mycket på ”flyktingar” som i augusti, och jämfört med andra månader sedan mars 2011 har det googlats 100 gånger oftare.

►LÄS MER: Debatt: Något håller på att hända

I svensk tryckt press skrevs 12 284 artiklar som nämnde flyktingar i september, jämfört med den näst mest intensiva månaden – augusti – då siffran var 2 830.

Men på torsdagen kom Svenska dagbladet med en rapport som visar att vårt engagemang i sociala medier nu har halverats jämfört med den mest intensiva perioden. I svenskt tryckt press gick det från 6 886 artiklar med ordet flyktingar under första halvan av september, till 5 398 stycken under andra halvan.

– Det låter lite syniskt, men verkligheten är fortfarande lika grym, men det skrivs inte lika mycket om det, säger Kent Asp.

– Det finns en mättnadsnivå så att säga. Efter ett tag orkar man inte med det längre och medierna känner av detta.

Och många är kritiska till den typ av rapportering som skett kring exempelvis Alan Kurdi, till exempel Utrikespolitiska institutets Mellanösternexpert, Per Jönsson.

– Det är som att man nära nog glömde bort huvudorsakerna till det som hände, kriget i Syrien, och de andra krigen som folk flyr ifrån – Afghanistan och Somalia och sådär. De pågår hela tiden, säger Per Jönsson.

– Rapporteringen kanske ökar bidragsviljan hos människor, men informationen blir ju inte särskilt mycket mer. Det är negativt att man släpper orsaken under lång tid för att tala om symptomen.

►LÄS MER: Debatt: Bilden på Alan väckte oss ur slummern