Metro Debatt

Vem skulle du vara i Hitlers rike?

Författaren Tony Samuelsson har skrivit "Kafkapaviljongen" och "Jag var en arier", som handlar om ett Sverige efter att Hitler vunnit kriget.
Författaren Tony Samuelsson har skrivit "Kafkapaviljongen" och "Jag var en arier", som handlar om ett Sverige efter att Hitler vunnit kriget.

Vad hade hänt om Hitler och nazismen segrat i Europa, frågar sig författaren Tony Samuelsson, 70 år efter andra världskrigets slut.

Som tonåring blev jag djupt intresserad av andra världskriget. Den tyska nazismen och Tredje rikets uppgång och fall fascinerade mig. Jag minns den första BBC-dokumentären jag såg på tv: ”En värld i krig”. Svartvita flimrande bilder från slagfältens förstörelse och död, blod och lidande. Det var en kamp mellan tydliga alternativ, de goda och de onda, humanitet eller bestialitet, demokrati eller diktatur, liv eller död. Allt stod på spel.

Jag hade turen att växa upp i ett svenskt folkhem på uppgång efter kriget. Rekordår och ständiga förbättringar av välfärden. Framtiden var ljus.

Jag bodde i Farsta, ”Europas modernaste förort”, ovetande om att den bohusgranit som byggde Farsta centrum, ursprungligen var en beställning gjord av Nazityskland. När nazisterna kapitulerade i maj 1945 gick också Hitlers dröm om ”världsstaden” Germania i kras. Han planerade att bygga om Berlin till ny mastodontstad värdig de ariska härskarna efter segern.

Nu kom Hitlers granit till användning i Farsta istället. Sverige hade varit neutralt under kriget. Vi tog inte ställning mot Hitler när allt stod och vägde. Vi lät andra slåss och dö för vår frihet.

Men tänk om Hitler och nazismen segrat i Europa? Det var ett skrämmande scenario. Hur hade det gått för Sverige? Vem hade jag då varit? Skulle jag anpassa mig till nazismen? Var jag beredd att dö för demokrati, frihet eller för fosterlandet, så som människor gjorde i parti och minut i filmerna från kriget?

Många år senare skulle jag skriva en roman om dessa val. ”Kafkapaviljongen” (2014) handlar om vad som kunde ha hänt om Nazityskland vunnit andra världskriget och Sverige blivit en nazistisk lydstat. Romanen skildrar hur detta blir möjligt i en demokrati, hur ett allt starkare nazistparti växer och tar makten under 1946.

Men först måste nazismens idéer vinna mark. Gränserna för vad som får sägas måste flyttas fram, rastänkande smygas in i språket. Hat och rasism accepteras som bra och riktiga politiska drivkrafter. Människovärde något som kan mätas, och de mindre värda ska bort. Misshagliga böcker bränns på bål på gatan. Folk blir rädda och byter sida, de anpassar sig, tvingas till självcensur. Andra hänförs av segrarna och ser karriärmöjligheter.

På fredsdagen är det inte glada demokrater som tågar på gatorna i Stockholm, de står molokna bredvid och tittar på de nordiska fascister och nazister som hyllar Hitlers stora seger. Och när en svensk nazistisk statsminister sätter igång förföljelse på Sveriges alla judar, som är helt rättslösa, har landet blivit en diktatur.

De unga människor som i ”Kafkapaviljongen” försöker kämpa emot regimen tvingas ta ställning till de stora frågorna jag ställde mig i min ungdoms Farsta: vad är jag beredd att dö för? Vad skulle jag döda för?

Allt detta slapp vi, det tillhör 1940-talets mörka historia. Hitler är död men fascismen och nazismen har aldrig dött. Nu växer stödet åter för antidemokratiska idéer, högerextrema och nationella rörelser väljs in i Europas parlament. Snart är vi kanske där igen. Något står på spel. Där vi måste välja.

Tony Samuelsson, författare

►LÄS MER: 70 år sedan vapnen tystnade

►LÄS MER: Han överlevde förintelsen – nu är han mer oroad än någonsin