Kolumner Cissi Wallin

Vem som helst kan drabbas av cancer – men det går att minska risken

Min gamla mellanstadielärare dog av cancer, bara sådär, mitt i terminen. Han var en så kallad renlevnadsmänniska som i stort sett cyklade Vättern runt i sömnen. Ändå strök han med. En tant jag känner har rökt ett paket gula Blend om dagen sen 70-talet. Hon lever än. Cancerfri.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Alla verkar ju ha en släng av adhd nu för tiden"

Folksjukdomen vi alla fruktar handlar mestadels om slump. Otur. Oavsett hur redig och renlevnads man än är så kan man trilla dit. Förbannat obehagligt. Orättvist. Men att det blir smärre folkstorm över att Cancerfonden rullar igång en kampanj för att folkbilda om att en tredjedel av all cancer kan förebyggas... Det är också ganska obehagligt. I dagens samhällsklimat är det tydligen snudd på olagligt att ens yppa en stavelse om det (trumvirvel...) egna ansvaret. Många blev såpass kränkta av att Cancerfonden påminde oss om att rökning, solning, köttkonsumtion, stillasittande med mera kan öka cancerrisken att Cancerfonden valde att plocka ner kampanjen.

Har människor på fullaste allvar blivit så här lättstötta? Söndercurlade av samtidens härliga (ironi) slogan "alla rättigheter, inga skyldigheter"? Hade kampanjen haft retoriken "Där ser du vad som händer när man inte rör på fläsket, trycker i sig transfetter och dricker tysk smuggelsprit varje helg" med en illustrerande bild på ett cancerangripet organ i närbild hade jag definitivt fattat kritikstormen. Nu var det inte så. Nu var det en folkbildande instans med sakkunskap som på ett ganska försynt sätt påminde oss om riskerna med att utsätta sig för diverse. För alla vet inte hur farligt det är att sola. Hur många unga som diagnostiseras med hudcancer efter varje sommar. Folk tror att de är odödliga. Oavsett hur de lever.

Det tycks gå inflation i begreppet "skuldbeläggande". Att berätta fakta är tydligen per automatik att skuldbelägga, hur man än gör. Att peka på så kallade preventiva åtgärder för att minska risker är tydligen att pracka på en kontraproduktiv känsla av skuld. Som att Cancerfonden på allvar skulle gå in för att tala om för stackars sjuka människor att deras sjukdom är självförvållad. "Skyll dig själv din karaktärslösa jävel". Som att det på något sätt skulle vara rimligt?

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Det är sjukt att vi skyddar och gullar med sexförbrytare"

För ska man vara riktigt krass så kostar cancer en jävla massa pengar. Även cancer som kan undvikas. Hur talar man om det utan att internet (läs: x antal navelskådande debattörer i sociala medier) rasar med favoritbegrepp som "skuldbeläggande"? Konstruktiva förslag mottages tacksamt.

Tills dess kan vi kanske hålla glastaket någorlunda högt så att det så kallade offentliga samtalet om såväl fint som fult, lätt som svårt kan fortsätta? Och hur mycket vi än vill tro att cancer slutar drabba var tredje svensk bara för att vi inte snackar om det så... Tyvärr. Kräftdjävulen kan ta oss alla. Men man minskar ju åtminstone risken en smula av att sluta käka cigg och UV-stålar till frukost.

+ Humor. Även om det jobbigaste.

- Den molande känslan av att en del verkligen vill ha något att bli kränkta över.