Metro Debatt

Vi får aldrig glömma Gamergate

Gamergate-rörelsen är fortfarande aktiv och får inte underskattas, skriver speljournalisten Kerstin Alex.
Gamergate-rörelsen är fortfarande aktiv och får inte underskattas, skriver speljournalisten Kerstin Alex.

Mordhot, våldtäkt och hackade konton – speljournalisten Kerstin Alex skriver om rörelsen som plågat spelvärlden.

Någon tänkte mörda mig. Innan det skulle mailen hackas och nakenbilder läggas ut på nätet. Det blev inte riktigt så. Istället skapades ett falskt Twitterkonto tillägnat ”Sveriges största feministfitta”, och de nakenbilder som postades var i mitt namn men inte på min kropp.

Detta inträffade i höstas. Gamergate-rörelsen hade fattat eld på den västerländska spelvärlden och det var bara en tidsfråga innan den skulle sprida sig hit. De sade sig vilja kritisera etik i speljournalistik men bedrev snarare en häxjakt på kvinnor som på något sätt förknippades med spel.

I andra delar av världen gick det så långt att skolor som bjudit in kvinnliga föreläsare hotades med skolmassakrer. Vissa tvingades dessutom fly sina hem i rädsla över att deras barns liv var i fara.

Gamergate kanske startades med andra intentioner, men rörelsen blev snarare en samlingsplats för misogyna människor som gjort sexism till vardagsmat för många spelintresserade tjejer. Och tillsammans vågade de vara mer aggressiva i sina metoder för att sparka ut kvinnor och feminister ur spelrummet.

Det var också deras brutalitet som äntligen fick mediekanaler utanför den lilla spelbubblan att bry sig. Men deras bevakning av kontroversen kom alldeles för sent och upphörde alldeles för tidigt.

”I got a response for her stuff my cock in her mouth that’ll shut her bitch ass mouth up!”

Kommentaren är riktad mot mig och knappa två månader gammal. Vissa ser häxjakten som en del av det förflutna nu när vi börjat prata mer om jämställdhet. Men det är ett privilegium som många av oss fortfarande inte äger, vi som än idag hålls fångna i skärselden av de som ser våldtäkt som en legitim lösning på deras personliga problem.

Men man får ändå se följderna av kontroversen som en rejäl knuff i rätt riktning, särskilt då spelbranschen tidigare har stått och stampat på samma ställe i flera decennier. Den breda massan har äntligen blivit medveten om oss som länge försökt kravla oss upp ur helvetet men alltid sparkats ner igen.

Spelare, journalister, utvecklare och nykläckta organisationer har numera samlats och börjat kämpa för ett bättre klimat. Solidariteten är förvisso inte lika stark som jag hade hoppats på, särskilt inte från många stora utvecklare som hade kunna göra enorm skillnad redan idag om de bara vågade och orkade.

Ändå klassar jag detta som en rejäl medvind. Men med den riskerar folk att glömma det vi har bakom oss alldeles för fort. Gamergate-rörelsen är fortfarande aktiv och medlemmarna blir alltmer organiserade.

De bör inte underskattas och får aldrig negligeras, vilket känns som en paradoxal uppmaning för mig som drabbas personligen och helst går vidare. Men slutar vi prata om spelrummets strukturerade misogyni riskeras den att glömmas bort, glöms den bort avtar kampen mot den och gör den det kommer historien att upprepa sig själv.

Just därför får Gamergate aldrig glömmas bort, för så länge de existerar kommer de garanterat aldrig glömma oss.

Kerstin Alex, speljournalist

LÄS MER:

►Spelföretagen tar avstånd från hot och sexism

►Vad är #Gamergate – 9 frågor och svar

►Så utsätts svenska speltjejer: "Jag ska se till att ditt liv blir ett helvete"

►NÄTKOLUMN: Besviket i Gamergate-skandalens kölvatten

Mer om Gamergate