Metro Debatt

Vi jobbar för dig jämt – varför kastar du sten på vår ambulans?

Vi finns där för dig när du är sjuk, när du ska föda barn, när du blivit knivskuren eller krockat med din bil. Vi är där när du är full för första gången och spyr över mig samt bår och inredning. Vi kommer när du får ett hjärtstopp och vi tycker synd om dig när ditt hem brinner. Vi tar hand om dig när du kört bil onykter och brakat in i en folksamling, när du orsakat andra människor skada. Du kan vara otrevlig, elak och spydig. Vi finns där oavsett, vi viger våra liv för att hjälpa dig. Det är ett sätt att leva och vi mår bra av att hjälpa andra.

Men bara för några dagar sedan attackerades en ambulans av några ynglingar med ett tillhygge. I veckan utspelade sig ytterligare en händelse när en kollega blev pissad på. Ja du läste rätt. Det som är det mest bisarra i denna händelse är det faktum att mina kollegor hade, om den kissnödiga mannen fallit från balkongen, hjälpt honom. Det är sådana vi är, vi accepterar inte ditt beteende men vi hade hjälpt dig om du ramlat.

LÄS MER: Christopher, 29, skulle rädda man i nöd – då pissade någon på honom 

För 25 år sedan när jag började köra ambulans fanns det inga som kissade på oss. Det fanns en form av respekt och gemene man blev faktiskt tacksam när vi kom. Givetvis hade vi aspekten säkerhet i bakhuvudet men inte på samma sätt som i dag. Då lämnade vi ambulansen upplåst och inte alltför sällan satt nyckeln kvar i bilen.

Men jag skulle säga att de sista sju åren så har våldet eskalerat brutalt och det har lett till en tveksamhet hos fler än en kollega. Vansinniga människor kastar sten på oss när vi försöker komma fram till en adress för att hjälpa någon som är sjuk. Anhöriga, och även patienter ifrågasätter oss när vi kommer, när vi väljer att åka fram med en spricka i vindrutan fastän vi vet att det inte är säkert: "vart fan har ni varit?", "dör han är det ert fel", "jag har rätt till en ambulans för jag betalar skatt, ni ska bara hålla käften och köra in henne". Det är en bråkdel av allt vi får höra.

Det kommer komma en tid då vi väljer att inte åka fram till dig, då vi väljer att rekvirera polis innan vi anländer, då vi helt enkelt slutar tro att du vill oss väl, likväl som vi vill dig det bästa. Vi jobbar på midsommar när du dansar runt stången och dricker öl, vi jobbar på julafton när du tittar på Kalle, vi jobbar dag och vi jobbar när du sover. 24 timmar om dygnet finns vi där för dig och jag upplever tyvärr att det som tidigare var en förmån är nu något du betraktar som en självklar rättighet.

LÄS MER: Låt oss rädda liv ifred - ingen i nöd vill ha en fotoblixt i ansiktet

Vad är det som gör att det anses ok hos en del att förgripa sig på vår yrkesgrupp? Du som inte känner igen det beteende jag beskrivit ovan är den patient jag träffar i majoriteten av alla mina resor. Det är du som gör min och mina kollegors dag. Det är tack vare dig vi älskar att gå till arbetet! Du som har psykiska besvär och som blir otrevlig eller du som är chockad efter traumatisk händelse, det är inte er jag beskriver. Vi kan se skillnad och det är det som gör det hela så ledsamt. Att människor faktiskt medvetet vill oss illa.

Anna Forsman