Kolumner

Vi måste prata om klass – utan att blunda för rasism och sexism

Vi lever i en tid då allt fler grupper i samhället känner sig utsatta. Enligt den senaste OECD-rapporten är Sverige det OECD-land där inkomstklyftorna har ökat mest de senaste åren. 

Av rapporten – som bär titeln ”I det hela tillsammans: Varför mindre ojämlikhet gynnar alla” – framgår att växande klyftor framför allt har drabbat de grupper som upplever störst social utsatthet.

För att kunna bekämpa de växande klyftorna behövs utbildningssatsningar riktade mot unga, enligt OECD. Man pekar också på att inkomstskillnaderna måste minska, och att fler kvinnor måste in på arbetsmarknaden. OECD-rapporten visar att vi måste prata mer om klass för att förstå samtidens orättvisor – men vi måste också prata om genus, kön och ålder.

► LÄS MER: Rasism hör ihop med låg intelligens, visar forskning

Låt oss bryta ner samtidens orättvisor än mer.

I Afrofobirapporten från 2014 framgår att 41 procent av alla svensk-somalier som deltagit i en europeisk studie blivit diskriminerade när de sökt jobb.

Aftonbladets granskning av fastighetsmäklare från 2014 visade tydligt på rasismen som finns på bostadsmarknaden, där flera mäklare i granskningen nämnde att det inte finns ”några araber” i de bostadsområden som de förvaltar, utan endast ”välutbildade svenskar och ordnade människor”.

De här studierna och granskningarna är bara några exempel på att dagens klassamhälle både har rasifierats och könifierats. Att ställa utsatta grupper mot varandra istället för att ha ett maktkritiskt perspektiv är förödande för strävan efter ett jämlikt samhälle. 

► LÄS MER: "Kära vita svenskar, vi måste prata mer om hudfärg"

Att vifta bort de röster som kritiserar rasstereotyper och könsstereotyper som elitistiska är att trampa på alla de människor som bär på ett självhat som man har fostrats in i ända sedan barnsben. Att hela tiden porträtteras som dum, mindre kunnig, våldsam eller naiv påverkar ens självbild och till slut ens förmåga att tro på sig själv. Det påverkar även majoritetssamhällets syn på underrepresenterade grupper. 

För att förstå vår samtid måste vi fatta att det ena inte utesluter det andra. Vi behöver prata klass utan att för den skull blunda för de strukturer som är rasistiska och sexistiska. Att bara prata om det ena och utesluta det andra är att negligera alla de personer som blir rasifierade, som definierar sig som kvinnor och som jobbar inom exempelvis vården. Det kommer inte att leda till att skapa ett mer jämlikt samhälle – vare sig för förortsbor eller glesbygdsbor.

Behrang Miri

Gästkolumnist