Metro Debatt

Vi måste sluta hylla solbrännan – då kan vi rädda liv

DEBATT: ”Om vi lyckas ändra vår attityd till solbrändhet – och påverka våra solvanor – kommer vi att rädda liv”, skriver Hanna Eriksson och Johan Hansson vid Karolinska.

Det pågår en epidemi av hudcancer. Malignt melanom, den farligaste typen av hudcancer  har det senaste decenniet ökat kraftigt med över 5 procent per år. Inget talar idag för att kurvan kommer att mattas av eller vändas nedåt. I absoluta tal drabbas mer än 3 300 personer i Sverige varje år och drygt 500 individer avlider årligen i melanom, vilket är fler än i trafiken.

Många av de som avlider är yngre personer mitt uppe livet.

Ultraviolett (UV) strålning från solen, och även från solarier, är den viktigaste omgivningsfaktorn som orsakar melanom. UV-strålningen orsakar skador i hudcellernas arvsmassa (DNA) och kan inte ses för blotta ögat men kan leda till en hudcancer många år senare. Solning leder även till andra skador i huden som medför tidigt åldrande av huden, det vill säga att huden blir rynkig, fläckig och läderartad. Rodnaden eller solbrännan som uppstår i huden vid solning är kroppens tecken på att huden redan fått för mycket sol och är skadad.  Det är därför viktigt att skydda sig mot att just bränna sig i solen och framför allt att skydda barn och unga vuxna. Som solskydd rekommenderas kläder i första hand och idag finns även bra solskyddande badkläder. Solskyddskräm med hög solskyddsfaktor ska användas som komplement till kläder på utsatta områden.

Hur starkt solen bränner beror även på var vi befinner oss; solen är starkare på hög höjd och i sydligare länder. Solens strålar reflekteras och bränner även mer i skuggan vid vatten men också på vita sandständer och vid snö på vintern. Solstrålarna sträcker sig också cirka en halvmeter ner i vattnet, så på grunt vatten får man inget solskydd av vattnet,

I Sverige älskar vi solen och söker oss till den. Att vara solbränd anses både attraktivt och ses som ett tecken på hälsa. Det finns studier som visar att det i Sverige finns ett mer solbränt skönhetsideal än i många andra länder – och tyvärr har vi som följd en högre förekomst av melanom jämfört med de flesta andra länderna i Europa. De senaste decennierna har svenskarnas solvanor ändrats kraftigt, med fler solsemestrar även tidigt i yngre åldrar och med fortsatt solarieanvändning. Många reser på solsemester både sommartid och på vintern och man riskerar alltså att bränna sig i solen flera gånger per år. Våra ändrade solvanor under de senaste årtiondena ligger till stor del bakom den snabba ökningen av melanom.

Ska vi stoppa melanomepidemin måste vi ändra på vår inställning till solning och vår attityd till solbrunhet. Idag skyddar i regel föräldrar sina små barn väl från solen med både kläder och solskyddskräm. Det är dock svårare när det gäller äldre barn och yngre vuxna, där även solariesolande är vanligt – framför allt hos yngre kvinnor. Det är också viktigt att komma ihåg att söka läkare för bedömning av avvikande eller nytillkomna födelsemärken och hudförändringar för att upptäcka sjukdomen i tid.
Vi som arbetar med och dagligen ser svårt sjuka melanompatienter måste bidra med kunskap om sjukdomen och hur den an förebyggas, både till våra patienter, till våra kollegor och till allmänheten. Det finns enkla regler för att skydda sig i solen men den ständiga ökningen av melanom de senaste årtiondena talar för att vi inte tagit till oss dem tillräckligt.

För ett långsiktigt framgångsrikt förebyggande arbete är det nödvändigt med en gemensam strategi där till exempel Socialstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting samverkar. Det är också nödvändigt att reseindustrin tar ökat ansvar och informerar om hur viktigt solskydd är vid semesterresor till soliga breddgrader. Även modeindustrin måste ta ansvar genom att inte visa fram osunt brunbrända modeller som ett attraktivt ideal.

Om vi lyckas ändra vår attityd till solbrändhet – och påverka våra solvanor – kommer vi att rädda liv.

Hanna Eriksson, medicine doktor och specialistläkare i hudsjukdomar och

Johan Hansson, professor och överläkare i onkologi, Karolinska institutet och Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset