Metro Debatt

Vidrigt att höra rika gnälla över högre skatt

Med regeringens budget får mina barn och jag ett bättre liv. Samtidigt klagar höginkomsttagare över att de får betala högre skatt. Jag kommer aldrig att sörja över att ni måste städa själva, avstå en resa eller köpa billigare golfklubbor, skriver Clara Bergman, vårdanställd och aktiv i Vänsterpartiet.

Jag och mina barn lever i genomsnitt på 14 000-18 000 kronor i månaden. Barnbidrag och bostadsbidrag inräknat. Då har vi en hyra på 6 500 kronor, plus kostnader för bredband, fritids, mediciner, CSN, hemförsäkringar, el, kläder (har man ett barn med funktionsnedsättningar blir klädkostnaderna större) och mycket mer.

Sedan ska jag köpa mat på det, och ge mina barn så bra förutsättningar som möjligt med fritidsintressen etcetera. Dessutom kan jag inte jobba heltid just nu, på grund av att jag behöver kunna finnas där för ett av mina barn, som har extra stora behov.

► LÄS MER: Så påverkas du av budgeten

Nästan varje månad går jag back. Jag är ensam försörjare och besörjare för mina barn. Vi kan aldrig unna oss extrasaker, semester och liknande. Jag använder alltid mina skor tills de är så trasiga att tårna sticker ut och koftorna faller sönder. Däremot är jag tacksam att jag har ett förstahandskontrakt.

Hela mitt liv har jag kämpat. Varje dag kämpar jag mot förtryck, fattigdom, sjukdomar och andra lotter som fallit på mig i livet. Jag saknar a-kassa, eftersom jag är bemanningsanställd och studerar periodvis. Tänker inte ens skriva om allt elände, för trots allt är jag lycklig. Inte heller vill jag vara privat i offentligheten, även om jag i det här inlägget väljer att vara personlig (i ärlighetens namn borde fler känna till skillnaden mellan personlig och privat).

Det jag däremot tänker skriva är detta:

Livet är ett lotteri. En medieanställd som tjänar 30 000 kronor i månaden och lever ihop med en annan person med inkomst är INTE en person som kämpat mer än vad jag har. Vi har hamnat på olika banor och jag var tvungen att resa ner i nionde kretsen och tillbaka innan jag hamnade på rätt spår i livet. En person som har turen att vara fast anställd och ha en lön som de kan överleva på är INTE en person som förtjänar ett bättre liv än oss som inte haft samma tur.

Inte en enda tår kommer att falla på mina kinder för att en budget som ger mina barn bättre förutsättningar i samhället gör att personer med över 50 000 i månadsinkomst får betala högre skatt. De jobbar inte hårdare än oss andra.

► LÄS MER: Maria, 43: Jag tänker inte skämmas för att jag är fattig

Vi har bara ett visst antal timmar vi kan jobba, och ur en rent mänsklig synvinkel tycker jag att en person som jobbar 40 timmar inom vården borde ha sjuhelvetes mycket bättre betalt än en person som jobbar 40 timmar med att skapa reklam som förleder unga sinnen, skapar anorexi, dålig självkänsla, ökar utsläppen och förbrukningen av jordens resurser.

Inte heller borde jag tjäna mindre än en person som håller på med fiktiva värden på aktiemarknaden och piskar på ackumuleringen som också tär på planeten.

Jag hoppas att jag en dag kan få ett jobb att gå till som gör att vi någon gång kan unna oss något extra eller inte behöver vända på varenda liten slant, men i dagsläget är det svårt att se. Att höra höginkomsttagarnas gnäll över att de får bidra mer till samhället är vidrigt. Det tyder på en total avsaknad av självdistans. Pinsamt.

Jag kommer aldrig sörja över att ni kanske måste avstå en resa eller två, städa själva, bo i hyresrätt eller köpa billigare golfklubbor.

Inte en enda tår.

Clara Bergman