klagaren hade yrkat på sluten ungdomsvård för synnerligen grov misshandel. Nu blev det inte något frihetsberövande straff.

– Det var väldigt lite tycker jag. Det var ju nära att jag blev ihjälslagen, säger Carl-Eric Cedvander.

– Åklagaren yrkade ju på betydligt mer.

Under rättegången hade flera av ungdomarnas kamrater ändrat sina vittnesmål jämfört med tidigare polisförhör. Deras nya berättelser, som de menar är den sanna bilden, var mer fördelaktiga för deras åtalade kamrater. Därför är Cedvander ändå nöjd med att de två ungdomarna dömdes, och inte friades.

– Alla såg igenom lögnerna. Det var bra, säger han.

Även Cedvanders syster, och numera gode man till följd av de skador han fick, Anette Baeckström tycker också att domen är bra, även om hon hellre hade sett en hårdare dom.

– Det är en upprättelse för kränkningen, att de blev dömda. Det här är en fingervisning om att ”man gör inte så här”. Hade de inte blivit dömda hade det varit fruktansvärt. Att man bara ljuger och ljuger så går det bra. De ska ungdomarna lära sig också, inte bara leva på sin ”kompisanda”. 

De två ungdomarnas advokater har tre veckor på sig att besluta om de ska överklaga.

– Det lutar åt att vi inte överklagar. Jag kommer nog att rekommendera min klient att inte överklaga, säger den äldre pojkens advokat Per Söderberg.

Den yngre pojkens advokat Anders Lindstrand tycker inte att domen är bra, trots att hans klient dömdes för den något mildare graden, grov misshandel, och därmed slapp frihetsberövande straff. 

– Det låter nästan som en Kalle Anka-dom. Jag undrar hur de kan se det som samförstånd när det är klarlagt att det inte är min klient som har utdelat den sista sparken.