Om du behöver hjälp

Lider du eller någon du känner av en ätstörning? Du kan till exempel söka hjälp hos riksföreningen Frisk & Fri, som har information och stödtelefon.

LÄS MER

Malmöbon Andreas Strömblad, 24, har skrivit om sin kamp mot ätstörningar under uppväxten i boken ”Ett helvete är också ett liv”. Han vill visa att killar också kan drabbas och att det inte är så lätt att dela in personer i bulimiker och anorektiker – samma person kan lida av flera olika ätstörningar i olika perioder. 

– Jag tycker att killar behöver framhäva sin historia och att det är många som har ätstörningar som inte kommer fram, säger Andreas till Metro. 

Själv berättar Andreas att han pendlat mellan anorexi, bulimi och ortorexi – en tvångsmässig besatthet av att träna. Grunden till alla tvång han upplevt är att känna en tillfredställelse att man gjort någonting bra. 

Det som Andreas tror var startskottet på hans livslånga tvångsbeteende hade ingenting med mat att göra. Det började när han var 10 år gammal och förlorade sin älskade hamster.

Boken ”Ett helvete är också ett liv” ges ut på Mogwai Bokförlag.

Boken ”Ett helvete är också ett liv” ges ut på Mogwai Bokförlag.

– Jag ansåg att jag misskött honom, att det var jag som tagit död på honom. Jag fick en ny hamster och kontrollerade honom jättemycket.

Beteendet som börjat med sorgen efter husdjuret gick snart vidare till andra tvång.

– Jag började kolla att kylskåpsdörrar var stängda och var tvungen att kontrollera att saker inte låg på golvet, för då tänkte jag att olyckan kunde inträffa att någon snubblade på dem, och i värsta fall dog. 

Med hjälp från psykolog och kurator kunde Andreas dämpa sina tvångsbeteenden. Men när han kom i puberteten gick det från att handla om yttre faktorer till att kontrollera sin egen kropp. 

– Jag började äta mindre och märkte successivt att jag blev mer än tillfredsställd när jag tränade.

Snart hade hans besatthet av att träna så mycket som möjligt och äta så lite som möjligt blivit ett farligt mönster. Värst var det när Andreas slutade gymnasiet. Skolan hade varit en fast punkt i tillvaron som han nu i stället hittade i sitt destruktiva ätbeteende. 

När det var som värst vägde Andreas 41 kilo och hela dagarna kretsade kring att få tag i mat, hetsäta den och kräkas upp den.

– Det var väldigt enformigt. Jag åkte och handlade, åkte hem och åt och spydde och när maten var slut åkte jag och handlade. Det enda jag gjorde var att stå framför kylskåpet och att vara på toaletten och kräkas.

Andreas förbrukade mat i mängder och snart räckte inte pengarna. Han beskriver hur han hamnar i kriminalitet när han dagligen stjäl mat från olika butiker för att kunna fortsätta sitt beteende, som var nära att kosta honom livet.

– Jag var jättenära att dö två gånger. Mitt kaliumvärde var väldigt lågt och det är katastrofalt för hjärtat. 

Till slut var det hot om att bli tvångsinlagd på sjukhus som gjorde att Andreas började behålla en del av maten han stoppade i sig. 

– Jag gjorde allt för att undvika behandlingar. 

I dag är Andreas långt ifrån frisk och är inlagd på en ätstörningsavdelning i Lund när Metro talar med honom. Boken har ändå varit ett sätt att skapa ett avstånd till sitt tvångsbeteende och en annan ventil för sina tankar.

– Min livshistoria har fått mig att se ätstörningen på ett annat sätt, mer konkret och allt som förstörs på grund av den. Boken riktar sig lite extra till killar och män. Jag vet att många har samma problematik men det är lite skamligt och lite omanligt att tala om det. 

Vem är boken till för?
– De som är väldigt långt nere i sitt missbruk bör överväga för och nackdelar med att läsa boken, då det alltid finns grejer som kan trigga något nytt hos dem. Tanken är främst att den är till för de som har blivit friska eller är under tillfrisknande. Och anhöriga, eftersom de oftast lider av att se en nära person befinna sig mitt i en svår psykisk sjukdom.

LÄS MER: Fredrik, 26, fick anorexi: ”Det är en mänsklig sjukdom inte en kvinnig”