Lucille Maddox är två år och spelberoende. Ungefär så inleds ett Youtubeklipp som de senaste dagarna fått tiotusentals människor att le – och kanske röras till tårar. Filmen visar en mamma som tillsammans med sin tvååriga dotter håller upp ett lång serie lappar, med texter om hur det är att leva med Downs syndrom. De handlar om omvärldens fördomar och om familjens förhoppningar om dotterns framtid.

Tillsammans med den klassiska musiken blir intrycket mäktigt:

"Läkarna slog vad om att mina muskler skulle bli svaga och min utveckling långsam.

Jag kan både gå och tala.

De slog också vad om att jag skulle ha ett blåsljudet på hjärtat.

Jag har inget blåsljud.

De slog vad om att jag inte skulle bli lika smart som "normala" barn.

Det blev jackpot för mig.

Hur många andra barn har lärt sig två olika amerikanska teckenspråk?".

Men här finns också en vädjan om rättigheter som borde vara grundläggande för alla: "Jag vill bli inbjuden till kalas, jag vill gå i vanlig skola, jag vill ha en karriär, jag vill ha ett hem och till och med bli kär", står det.