Du ser jättefräsch ut” säger folk ibland till mig. Det är ju jätteroligt att de tycker att en bröstcancerpatient ser bra ut, fast även om jag inte säger emot dem så har de fel. Eller, jo, jag har massor av tid att sova ut på morgonen, sitta i solen, duscha, hudkräm, smink, lösögonfransar, välja kläder som matchar (och döljer magen) och min peruk har aldrig en dålig hårdag. Men min kropp är inte särskilt fräsch. Armar och ben blir bara tunnare och tunnare samtidigt som magen och ansiktet sväller upp. Ögonbrynen blir tunnare och ögonfransarna är nästan helt borta. Naglarna är skrovliga och händerna torra. Allt det här händer trots att jag kämpar emot.

 Det låter som detaljer, allt jag vill är ju att bli frisk och vad spelar det då för roll om jag har ögonfransar eller ej? Men det är ändå viktigt. Det är så lite jag kan påverka i mina behandlingar. Om jag gillar den jag ser i spegeln blir jag gladare. Jag kanske inte blir friskare för det men det blir åtminstone lite roligare under tiden.