AFGHANISTAN. I september bytte Per landstingsambulansen mot försvarets sexhjuliga pansarterrängambulans, och kompletterade sjukvårdsväskan med skottsäker väst, automatkarbin och pistol.
– Jag ville prova något annorlunda. Det här är samma jobb som jag gör hemma, men under helt andra förutsättningar, säger Per, som är sjuksköterska i den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan. I vanliga fall jobbar han som ambulanssjukvårdare i Västsverige.
•• Vad är annorlunda med ditt nya jobb?
– Här i Afghanistan bär alla svenskar vapen. Blir det krig måste vi försvara oss. En del som jobbar med sjukvård vill inte bära vapen, men jag tycker inte att det är något problem. Vi har alltid med oss både pistol och automatkarbin när vi rör oss utanför campen, och så skottsäker väst och sjukvårdsväska. Så jag behöver inte springa så långt innan jag börjar svettas.
•• Vad är du mest förvånad över?
– Att jag vande mig så fort vid osäkerheten. Det finns människor här som vill oss illa. Jag trodde att jag skulle vara orolig, men jag anpassade mig snabbt. Vi söker hela tiden av området som vi är i efter hot. Det är en rutin som satte sig snabbt. Det tog bara några dagar, sedan slutade jag oroa mig.
•• Vad gör du hela dagarna?
– Här på campen hjälper jag våra egna killar med daglig sjukvård, lite som en distriktssköterska. Men så åker vi ut och hjälper lokalbefolkningen också. Nu har vi precis varit ute och hjälpt amerikanerna att behandla folk i en by. Inga avancerade operationer eller så, men vi behandlade 2 500 personer på tre dagar. Det är uppskattat.
•• Det är första gången för dig i utlandsstyrkan. Skulle du vilja åka ut igen?
– Absolut. Jag hade aldrig sett detta utan att åka hit på det här sättet. Och så är det bra kamratskap, man både jobbar och umgås. Om jag hade fått ta med min sambo hade jag gärna stannat längre.
•• Vad är ditt intryck av Afghanistan?
– Landet är söndertrasat av decennier av krig. Det är minor överallt. Människor går barfota och bor i lerhyddor. Det är som att resa 200 år bakåt i tiden. Men det är otroligt vackert. Jag känner en upptäckarglädje av att vara i ett sådant här land. Och det är det enda sättet att se Afghanistan i dag, att åka hit med väpnade styrkor.
•• Vad är ditt råd till vårdpersonal som funderar på att söka till utlandsstyrkan?
– Gör det. Men du måste ha lite på fötterna, kunna ditt jobb. När det händer något måste du veta hur du ska göra. Det finns ingen annan här att rådfråga.
•• Vad kommer du att ta med dig hem till ditt vanliga jobb?
– Här ställs jag ibland i situationer där jag måste fatta beslut om insatser som jag hade ringt och bett om råd för hemma. Den kunskapen följer med hem.