”Angelika är sjuk idag, sprid vidare alla som har tyska”. Så twittrade den unga tjejen Ronja till sina 197 följare på måndagsförmiddagen, samma blötsnöiga dag som Intellecta släppte sin årliga folkräkning av Twitter. De säger båda två nästan lika mycket om hur det sociala mediet kommit att utvecklas på sistone. Det ena i det lilla, och det andra i det lite större. Och budskapet är solklart: Nu tar kidsen över.

I en intervju på Skolverkets sajt från vintern 2012 berättar läraren Patricia Diaz hur hon använder Twitter i undervisningen.

– Många tror att Twitter bara handlar om korta inlägg om vad de gör och så fungerar det ju med vissa kändisars twitterflöden. Men många lärare som twittrar gör det till största delen för att kunna diskutera pedagogik, säger hon.
 
Sida vid sida med eleverna, som använder forumet på helt egna villkor. Och kring dem lägger sig cirkel efter cirkel med olika samhällsgrupper, som har egna internsnackisar och egna referenspunkter. Jag känner inte till dem alla, långt ifrån, och det är själva poängen. De inblickar jag ibland får hjälper dock till att bygga den bild som Ronja och Patricia ovan förstärker: En klump med sammanlänkande men halvstängda rum, som en bukett såpbubblor som driver med vinden.
 
Det är därför tweets med tusentals retweets ibland dyker upp från ingenstans för att sedan försvinna och inte höras av igen, trots att en sådan viral framgång hade fått stor uppmärksamhet för bara några år sedan. För ibland blixtrar det bara till, någon 15-åring med en handfull följare lyckas i en formulering pricka in något alla generationskamrater kan känna igen sig i, och den sprids över hela Twitter. Men det händer numer med sådan regelbundenhet, och i kluster som är så avlägsna för oss journalister, att det inte längre går att bevaka.
 
Twitter har i Sverige fått en utveckling som liknar den facebookska (och som i förlängningen lett bland annat till att vi på Metro startat Viralgranskaren): Till en plats vi inte har full koll på. Till en sprudlande, enorm och levande plattform där vissa chattar, andra plädera, någon sprider propaganda och andra chillar.
 
Det är en utveckling som leder till en öppnare, mer spännande mötesplats, och som sätter Förtroendebarometerns konstiga jumboplacering av Twitter på sin förtroendelista ännu mer på skam.
 
För Angelika är sjuk i dag, så det verkar inte bli någon tyska. Och det faktum att Ronja twittrar ut det, och att jag kan läsa det, innebär att Twitter mer i dag än någonsin är vad vi gör det till. Och att kidsen redan gjort det till sitt.