KONSTEN. På 70-talet var Sven Wollter Sveriges stora manliga sexsymbol. Eller om det var hans rollfigur Raskens?
Just nu spelar Sven Wollter Hjalmar Bergmans svarta svanesång ”Clownen Jac” på Strindbergs intima teater i Stockholm tillsammans med Lars Lind, i en hyllad uppsättning av Rickard Günther. Stycket handlar om konstnären och livet, hur rollen och personen hänger samman. Det är inte första gången för Sven, för man kan fråga sig i vilken mån Vilhelm Mobergs ”Raskens” bidrog till att göra honom till Sveriges stora manliga sexsymbol på 70-talet. Han fick ikläda sig rollen för det som låg i tiden: förändring och uppror. I dag är det ingen som gör någon Raskens, det är inte de fattiga hjältarna och upprorsmakarna som anses vara sexiga utan killarna med pengar, framgång och positioner.
•• Är din efterträdare som manlig sexsymbol en finanskille från Stureplan?
– Ja, det ser inte bättre ut, haha.
•• Om man ser kändisvärlden som ett substitut för Olympen eller Valhalla var det tidigare du/Raskens som var Ares, men vem är det nu?
– Ja, det är ju helt klart någon framgångsrik affärsman. De här människorna har ju tolkningsföreträde när det gäller vad som är värdefullt i livet. Och det kan man bara bekämpa med andra kvaliteter. Man måste också komma ihåg att Stureplan inte är Sverige. Min fru är från Övertorneå och jag är ofta där uppe. Där är det andra saker som gäller än yta och pengar.
•• Har de kvinnor som du träffat i verkligheten varit rädda för ditt skådespeleri?
– Jodå, visst har det varit så. Vi är ju något slags känslans exploatörer. Vi övar oss ju ständigt i denna känslans öppenhet och lättrörlighet, annars vore vi inte skådespelare.
•• Har du själv slagit dig?
– Ja, det är klart jag har. De där slagen på käften när du har förälskat dig i någon medspelare, dem kommer ingen undan. Vi har gjort varandra illa genom livet, så många av oss. Clownen Jac säger: ”Varje ny inropning på kärleksscenen är ett bevis för vår artistiska fulländning”, haha. Det är förskräckligt.