Alexandra Pascalidou: I söndags ledde jag premiären av ”P1 Debatt” i Sveriges Radio på ett fullsatt Kulturhus. Temat var: ”Hur mycket rasism tål Sverige?”

På scenen samsades Sverigedemokrater med Kristdemokrater. Där fanns Abe Bergegård från verkstadsgolvet i Lund och professor Mikael Hjerm från Umeå. Journalisten och författaren Patrik Lundberg adopterad från Sydkorea som skrivit boken ”Gul utanpå” berättade om fördomar mot asiater och adopterade flickor som inte vågar hålla sina pappor i handen när de går på stan.

Där var Carolina Faraj som konverterat till islam och möttes av ett hat hon aldrig förr stött på. Där var Domino Kaj som berättade om rasismen mot romerna, antiziganismen. Där var folkpartisten Carl Franks från judiska församlingen i Uppsala som berättade om Sieg Heilande på puben när han burit kippa. 

Där var Melody Farshin från Husby som berättade om främlingsfientligheten förortsungar möter. Där var Raoul Wallenberg-pristagaren Siavosh Derakhti som startat föreningen ”Unga (muslimer) mot antisemitism och främlingsfientlighet” i Malmö. Staden som många judar tvingats lämna av rädsla.

Där fanns också Paula Bieler från SD-Kuriren och den liberala debattören Alice Teodorescu. Där var civilekonomen Faje Gani som sökte 120 jobb innan han hittade på ett svenskt namn som blev dörröppnaren. Men Faje är en fajter som inte lät sig nedslås av arbetsgivare som sopsorterar ansökningar med fel namn och rätt meriter. Han köpte upp sin arbetsplats Nöjesguiden som i dag producerar föredömlig nöjesjournalistik präglad av mångfald. Där var Mona Sahlin som döpts om till Mona Muslim för att hon vågat ta ställning mot rasism. 

Deras olika erfarenheter och upplevelser får varken förnekas eller försummas. Ty om vi strävar efter ett öppet samhälle som ger alla sina barn samma möjligheter är första steget att vi lyfter på locket. Att vi blottlägger hudfärgshierarkier, här och runtom i Europa, som fortfarande fängslar människor vid deras yttre attribut i stället för deras inre potential.

Trots mina egna erfarenheter av rasism som sitter som en tatuering i hjärtat är jag medveten om min egen privilegierade position som vit, kristen, högutbildad, europé. Egenskaper som per automatik gör livet lättare. All (oberoende) statistik visar att ju ljusare desto lättare att lyckas med allt från att göra karriär till att bo bäst och tjäna mest, diskrimineras mindre och leva längre. Det är fakta som bekräftas av SCB, FN och andra oberoende organ. Till och med vår statsminister Fredrik Reinfeldt och demokratiminister Birgitta Ohlsson talar om rasismen som ett samhällsproblem. 

Det är dags att vi lyfter frågan om främlingsfientlighet från individnivå till samhällsnivå. Ty rasismen kostar liv och lidande. Och om detta må vi berätta. Inte tiga. 

+ Lyssna på dokumentär. ”Rädda Sverige”, dokumentärserie i P 1 Sveriges Radio. Ladda ner och lyssna.


– Hatbrott. Enligt Afrofobi-rapporten har hatbrotten med afrofobiska motiv ökat.