Edward Snowdens läckor om den tidigare uppdragsgivaren, USA:s nationella säkerhetstjänst NSA, visar att världen håller på att dammsugas på kommunikation. Alla ska kunna övervakas, inte bara misstänkta brottslingar, terrorister eller fientliga makter. Myndigheterna har bakdörrar genom de krypteringsprogram som håller vår personliga information hemlig.

Du behöver inte dela mitt tvivel på att staten alltid är god för att bli orolig. Myndigheter består av människor. NSA visste inte vad Snowden hade för avsikter, hur ska de då ha koll på de andra 1,4 miljoner amerikaner som har genomgått samma ”top secret”-säkerhetsprövning? Nästa gång kan det vara någon som vill utnyttja spioneriet, i stället för att berätta om det för världen. Vad kan tillgång till andras e-post, bankuppgifter och medicinska journaler leda till i händerna på stalkare, utpressare och industrispioner?

De senaste läckorna ökar farhågorna. NSA har inte bara knäckt krypteringsprogram, vilket nog är dess uppgift, det ska också ha tvingat företag att lägga in brister i programmen för att de ska kunna ta sig in. Det är när sådant vanvett utförs i cyberthrillers med Will Smith eller Tom Cruise som jag brukade tycka att de blev hopplöst orealistiska. Svagheter i programmen kommer nämligen också upptäckas av andra – brottslingar, terrorister, Kinas militär. Antingen på egen hand eller för att de betalar bra för informationen. NSA skulle skydda oss mot dem, men har potentiellt sett lagt hela internet i deras händer. 

Om du inte var paranoid tidigare är det nog dags nu. 

I torsdags vittnade den brittiske journalisten Duncan Campbell inför ett utskott i EU-parlamentet att USA:s och Storbritanniens massövervakning nu sprider sig över Europa genom en ny, ”mycket aktiv och samarbetsvillig” medlem: Sverige. Fiffigt. Svenska och amerikanska politiker lovar dyrt och heligt att inte kartlägga sina medborgare – bara andras. Då kan de spionera på varandras befolkningar och byta uppgifter med varandra. 

Det är mot denna bakgrund vi ska se Metros avslöjanden om Försvarets Radioanstalts regelbrott. Alliansregeringen lovade att dess övervakning skulle vara mycket restriktiv, men man kan säga att den byggde in bakdörrar i FRA-lagen.

För att ”utveckla” sina it-system får FRA nämligen på prov övervaka lite vad som helst och det används som ursäkt för att ta fram data myndigheten inte skulle ha, och som kan överföras till andra länder. Och FRA har flyttat material mellan databaser för att slippa radera det efter tidsgränsen ett år. Allt i hemlighet. 

Det är dags att folket får reda på hur FRA egentligen arbetar. Det är inte rimligt att de kan ta reda på allt om oss, medan vi inte får veta något om dem. 

+ Marnies solokarriär. Marnie från Ladytron slår sig på solokarriär och gör sockersöt men disciplinerad synthpop som är en fröjd för örat.

– Gentlemannatjuvens död. Det här med att försöka råna en gammal boxare, bli nedslagen och då anmäla rånoffret för misshandel. Finns det inga gentlemannatjuvar längre?