En sak jag fundera på är varför sport tycks dra till sig så mycket idioter. Bittra, aggressiva, trångsynta och inte sällan kvinnohatiska idioter. Och varför inte fler sportentusiaster reagerar mot dessa sabotörer?
Nyligen valde rutinerade och kunniga sportjournalisten Johanna Garå att kliva av sitt jobb som fotbollskommentator i TV4. Anledningen stavas näthat. Mestadels av män. Män som gillar sport.
Samma sorts män som då och då under tio års tid sökt upp mig i olika sociala medier för att drämma till med lite hederligt (sär skrivet) näthat. Jamen du vet, fitta, hora och allt det där andra fantasifulla från reptilhjärnans standardrepertoar. Alla dessa Peters, Görans, Niklas och Freddes har en sak gemensamt - alla uppger att dem gillar, rentav älskar sport. Ofta i sin offentliga profil på till exempel Twitter eller Facebook. Någon smart och skarp människa lär ha sagt att alla som gillar sport är inte idioter, men alla idioter gillar sport. Måste säga att jag är helt med på den bollen (observera västkustsk ordvits).

Min man är en vettig fotbollsentusiast. Jamen, bra kvinnosyn, schyst ölsinne, inga främlingsfientliga åsikter och sådär. Han börjar redan nu snacka om att ta med vår son på derbymatcher, om några år. Aldrig i livet att jag släpper iväg min lilla unge till bengaler, oprovocerat läktarvåld och kroniskt dåligt ölsinne i kubik. I så fall tänker jag gå två meter bakom med en trimmad högaffel i ena handen, och aggressiv kamphund i andra...

Öppet meddelande till idioter som gillar sport: föregående mening var alltså ironi. För ingenting förvånar mig längre när det kommer till en till synes stor grupp, främst män som gillar sport. Och det som kanske förvånar mest är andra sportnördars uppenbara ointresse för att sätta dessa på plats. Ta aktivt avstånd. Som det så fint heter: sopa rent framför egen dörr.

Vill man verkligen ha sexister med usel kvinnosyn i sin klack? Vill man ha miffon som skriker rasistiska haranger från läktaren? Vill man ha primitiva grott-troll som ständigt glorifierar våld och spär på hat grupper emellan?

Sorry om jag låter som någon slags lightversion av Siewert Öholm i dödsmetalldebatten på 80-talet, men detta är ju rent förskräckligt.

När ska sportens värld börja sanera? När vågar jag släppa iväg min lilla son på fotbollsderby utan att vara skraj för att han blir helt traumatiserad av all skit som pågår vid sidan av planen?

Och när ska en kvinna kunna kommentera sport, främst fotboll i tv utan att bli vare sig utseenderecenserad eller hatbombad av fega små krakar?

Alla som gillar sport är såklart inte idioter. Men alla idioter tycks dras till sport. Och då har jag inte ens varit inne på kategorin farsor som skriker vidrigheter till sina små söner från sidan av plan under träning eller match. Det får bli en annan text.

+ Skolgympan i teorin
- Skolgympan i praktiken