På midsommaraftonens förmiddag kommer jag strosande på byvägen med hunden när jag hör ett rop från potatisåkerns gröna hav: Har ni färskpotatis? Den lokale bonden står på åkern där den första potatisen är klar – i Västerdalarna brukar den komma ungefär nu, åtminstone de tidiga sorterna. Det är en underbar sommardag – de obligatoriska regnen kom först mot kvällen – och vi skulle just iväg till affären för att köpa färskpotatis. Nu kan vi i stället dra upp den direkt ur sandjorden. Knölarna lyser när plantorna skakas. Och plötsligt är det mycket folk som kliver försiktigt mellan raderna med potatis. Grannar kommer. Ett litet barn gömmer sig under plantorna och tittar sedan lyckligt upp. Hunden som jag släppt in på vår gård skäller och vill till oss.

Det är märkligt hur glada de allra flesta människor blir när de får skörda det de ska äta med sina egna händer. När vi gräver upp potatis är det naturligtvis bara ett kort besök i en värld som historiskt sett har varit full av det värsta slit och fortfarande ofta är det, även i Sverige. Antropologer och till och med biologer och hjärnforskare hävdar numera ofta att vi är anpassade för en helt annan tillvaro än den som vi hänvisades till efter jordbruksrevolutionen för många tusen år sedan: ett samlar- och jägarliv där det viktiga var att vara social. Vi mår bäst i jämlika grupper på kanske 150-200 individer som delar på de insamlade resurserna – frön, rötter, frukt, kanske ett och annat kadaver – och inte tillbringar hela dagarna i hårt arbete på fälten. Den så kallade neolitiska revolutionen som en gång ägde rum i den bördiga halvmånen – området kring Eufrat och Tigris – innebar att människan tog ett steg ut ur en tidigare möjligen smått paradisisk, urkommunistisk tillvaro och i stället hänvisades till det hårda åkerbruket.

Små nomadiserande grupper blev byar, sedan städer och med dem kom hierarkierna, över- och underordningen, privategendomen och därmed alla slags sociala konflikter, inklusive krig. Arbetsdelningen infördes, det vill säga specialiseringen, som är källan till klass- och könsskillnader.

Men tiotusen är en lång tid. Det mänskliga släktet har lärt sig att älska vajande sädesfält och blommande potatisåkrar. I dag lever vi en värld som är nästan platslös och inte minst säsongslös. Vi kan i princip åka vart vi vill och äta vad vi vill när vi vill och det där gör i viss mening våra liv en aning abstrakta. Men den första färskpotatisen som bara hade femtio steg till den kastrull där den skulle kokas gjorde oss till invånare på en bestämd plats, en bestämd tid på året.

Alla abstraktioner försvinner för ett ögonblick när man står med nyuppdragen potatis i händerna.

+  Snowden. Visselblåsaren Edward Snowden har retat gallfeber på den amerikanska stormakten. Underbart.

–  Stormakten. Den amerikanska stormakten behandlar hjältar som om de vore skurkar och tvärtom. Eländigt.