Vad skulle du göra om du plötsligt ärvde fem miljoner kronor? 

Den frågan ställdes Torbjörn Tännsjö inför när hans mamma dog. Då visade det sig nämligen att hans pappa, som avled när Torbjörn var ung, hade köpt aktier som med tiden blivit värdefulla.

Torbjörn funderade länge. Skulle han ge pengarna till sina barn? Spendera dem på resor, kläder och restaurangbesök? Köpa en ny bostadsrätt? 

Jag kom att tänka på Torbjörn häromdagen när jag läste att ordföranden i Republikanska föreningen var arg för att SVT använde licenspengar till att sända prinsessan Madeleines bröllop. ”Deras giftermål får [bara] uppmärksamhet eftersom hon kan ärva Sveriges högsta offentliga ämbete”, sa hon.

Jag talade med Torbjörn, som är professor i praktisk filosofi och klarinettist i Vänsterpartiets blåsorkester, i samband med prinsessan Estelles födelse häromåret. Vi enades om att det är absurt att ämbeten ärvs. Men, påpekade Torbjörn, ännu mer bisarrt är det väl att låtsas som att fixeringen vid blodsband är unik för kungahusen? 

Jag kan inte särskilt mycket om ekonomi, men jag vet att maktkoncentrationen i svenska börsbolag är den största efter Tysklands, och att ryggraden i det svenska näringslivet utgörs av imperier, som Wallenbergs, H&M-Perssons och Stenbecks, där ägandet och makten lika motståndslöst som ett DNA går i arv genom generationer.

Samtidigt tänkte jag lite skamset på hur jag och flera av mina barndomskompisar, som är uppväxta i en villaförort, faktiskt har fått bidrag till bostadsrätter eller prestigefulla utbildningar av våra föräldrar.

Torbjörn berättade att han tyckte att man skulle avskaffa barns rätt att ärva helt och hållet. Istället föreslog han att alla ärvda pengar borde hamna i en pott som fördelas lika mellan medborgarna.

Eftersom både socialister och liberaler anser att alla bör ges samma chanser i livet skulle en sådan arvsskatt faktiskt vara förenlig med de flestas ideal, menade han.

”I andra sammanhang ifrågasätter man tron på genetiskt arv. Men på den här punkten låter man det styra samhällslivet. Det är primitivt och tyder på en dubbelmoral.”

Förslaget var nytt för mig. Det var så självklart logiskt och hisnande oväntat på samma gång. När jag instinktivt hasplade ur mig något om hur svårt det skulle vara att få opinion för det dissade han mig och alla andra hycklare, vi som är emot kungahuset, men själva lever efter samma orättvisa principer:

”Om man har genomskådat det konstiga med monarkin är det väldigt konstigt om man inte ser konsekvenserna av sin ståndpunkt även i resten av samhället.”

Själv lever han som han lär.

Efter att ha funderat länge på vad han skulle göra med sitt arv kom han fram till pengarna skulle göra störst nytta om han avsade sig dem. Så han skänkte rubbet till Rädda barnen.

+ 15 juli. Ny säsong av tv-serien ”The Newsroom”.

– Påhopp. Bra med genusdebatt, men börjar inte tonen i Danmarksbråket bli väl nationalistisk?