Den franske 1800-talsekonomen Frédéric Bastiat berättade en gång historien om ljusindustrin som ville ha politikernas skydd mot tuff konkurrens. Deras rival producerade ljus så effektivt att den franska marknaden översvämmades och stearinljusbranschen slogs ut. Ljusmakarna krävde att landets fönster blockerades. Konkurrenten var nämligen solen.

Alla begriper förstås att Bastiats historia var satir. Alla – utom EU-kommissionen. Häromdagen följde den denna narraktiga ljusmakarlogik genom strafftullar på runt 47 procent på kinesiska solpaneler. Tanken är densamma: Om konsumenter får välja vad de vill drar de nytta av solen för billigt, och då kan dyra europeiska alternativ inte konkurrera. 

Hela historien är som en instruktionsbok i vanvett. Solkraft ser ut att vara den energikälla som har störst potential långsiktigt. Tekniken utvecklas och priserna faller. En timmes solstrålning motsvarar ungefär all den elektricitet som världen använder under ett år. Det kan bli en framtid med obegränsad, ren och billig energi. 

Nackdelen är att solkraften är väldigt dyr i dag. Det krävs mer forskning och nya tekniksprång innan vi är där. Men för att nå godtyckliga politiska mål om andelen förnyelsebar energi valde många EU-stater att lägga fantasisummor på att subventionera produktion av dagens relativt ineffektiva solpaneler. På tio år gjorde Tyskland av med 450 miljarder kronor på det – som fem räddningspaket till Cypern.  

Till ingen nytta. ”Alla aktörer insåg att festen någon gång måste ta slut” skrev Anders Ydstedt om subventionskalaset i Svensk Tidskrift. ”Här gällde det att se till att få sålt så många kvadratmeter solceller som möjligt innan politikerna stoppade festen.” I stället för att bli supermoderna innovatörer som drev tekniken framåt byggde solcellsföretagen snabbare löpande band och offrade utvecklingsavdelningarna. Andelen av omsättningen de satsade på forskning och utveckling rasade till 2–3 procent, långt under verkstadsindustrin. Det kan jämföras med cirka 15 procent för ett innovativt företag som Ericsson. 

De tekniskt simpla bolagen hade inget att sätta emot när Kina började prångla ut än billigare solpaneler. De företag som tyska politiker en gång tävlade om att synas på bild med vinglar nu på konkursens rand. Pengarna gick till lobbying för mer bidrag och skydd mot konkurrenter.

Därför lever vi i en Bastiatsatir i dag. Mångmiljardbelopp räckte inte för att ge den hållbara tillgång till foto- och arbetstillfällen i gröna branscher som Europas politiker var ute efter. Plan B blir därför att sabotera den gröna omställningen för att göra det, genom att förvägra européer billigare solceller från Kina. För det var tydligen bolagen som skulle räddas, inte klimatet. 

+ Världsfattigdomen halverad. Nya siffror visar att den extrema fattigdomen i världen har minskat från 43 till mindre än 21 procent sedan 1990. FN:s millenniemål att halvera fattigdomen till 2015 har uppnåtts fem år i förtid. 

– Viktorianism. Hur kan så många få panik över ett konstverk med en halvnaken kvinna på restaurang Strandvägen 1:s hemsida? Människokroppen är inte automatiskt sexism. Håller vi på att bli USA – eller viktorianska England?