”Åh vad kul med bröllop!” säger tjejen som står och kletar kemiska föreningar i mitt hår. Jag har precis ursäktande förklarat att jag inte vill göra något som en frisör möjligen kunde tycka är kul. Men det är tydligen okej, för jag ska gifta mig. ”Var det han som friade eller bestämde ni tillsammans?” vill frisören veta. ”Det var jag som friade”, svarar jag. ”Jaha, på den dagen man får det som tjej då?” ”Nej, på en dag som jag tyckte passade.” Hon skakar lite på huvudet och mumlar något om att ”ja, så kan man väl också göra”.

Det har gått ett år sedan dagen jag frågade Anton om han ville gifta sig med mig. Sedan dess har vi blivit smärtsamt medvetna om olika människors förväntningar på vårt bröllop. Sverige är ett av världens mest sekulariserade och minst traditionsbundna länder, men så fort någon säger ”gifta sig” förväntas man kasta ut hela sin personlighet och samtliga värderingar genom fönstret och hoppa rakt ner i ett hav av rosatonade blommor och vit spets.

Bröllopsland är nämligen inte som resten av Sverige. I Bröllopsland är det männen som frågar och kvinnorna som spelar chockade. Där ska det bjudas på kött och potatis och dansas vals till klassisk musik och klafsas över en leråker i sidensläp. I Bröllopsland är det självklart att kompisar av motsatt kön inte bjuds in till svensexan, även om de har känt brudgummen sedan dagis. Självklart ska brudparet komma i form till bröllopet, trots att det troligtvis inte är den andras tajta abs man tänker lova evig trohet. Inte för att brudgummen har något för det; många killar går igenom hela sin bröllopsdag utan att en enda människa säger till dem att de är vackra, medan bruden blir så överöst av skönhetskomplimanger att samtliga talare glömmer att hon faktiskt är smart, rolig och snäll också.

Bröllopsland är faktiskt ett jävla skitställe, och vi har bestämt oss för att inte gifta oss där. Det finns ingen poäng med att fatta ett av livets största beslut efter en regelbok som går tvärt emot så mycket som är viktigt (som typ självrespekt och jämställdhet). Varje kärlekshistoria är unik. Man måste ingenting. Och är det något jag som visumhållare till Bröllopsland vill säga till er som funderar på att resa dit, så är det: skit i det och gör er grej. Fria som ni vill (eller inte alls). Var förlovade i tre veckor eller trettio år. Bjud alla ni känner eller ingen. Glöm inte att skicka in hindersprövning tidigast fyra månader innan vigseln. Och framför allt: kom ihåg att bröllopet bara är en dag. Sen är ni gifta, förhoppningsvis i tusentals dagar. Och så länge gammelfaster inte tänker sova mellan er i sängen då, kan ni faktiskt skita i vad hon tycker om att ni tillbringar er bröllopsdag med att shotta Fireball i gummistövlar.

+ Hillary Clintons presidentkanditatur. Historien sager att hennes chanser att vinna tyvärr är små, men symboliken i att en kvinna kan bli världens mäktigaste människa är viktigt.

- Lars Tunbjörks bortgång. En fantastisk konstnär som kommer att vara saknad av många.