Nu har jag fattat. Att vara någons morsa och fru innebär att samhället i stort har en förväntan på dig att göra tråket. Gärna också vara ganska tråkig. Som att man ska täcka hela sin personlighet i plastfolie och stoppa in i kylen. Här får det aldrig mer spåras ur på en fylla. Glömmas födelsedagar eller tappa det där gula kortet från BVC. Här ska man vara förnuftig och inta rollen som sur koordinator i Familjen AB. Man ska tycka det är kul och stimulerande att leka med barnen (handen på hjärtat, VEM tycker det är det minsta spännande att sitta i någon krystad lotusställning på golvet och "leka" med ett blöjbarn?) och komma ihåg att lägga ut nån förskönande jävla bild på plågan i sina sociala medier.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Låt inte julen bli ett VM i duktighet, kvinnor"

Som moder och hustru eller sambo ska du vara ständigt bevakande och suckande åt din förväntat mer lössläppte make (eller mans-sambo). Så lever många heteropar idag – i hamsterhjulet där han går in i rollen som skön och flummig lekfarsa mañana mañana á la Erik Haag i julkalendern, och hon som redig och sakkunnig Lotta Lundgren. Lämna plats åt alla sköna pappor! Backa och sucka. Skämta gärna om att du har ett extra barn hemma, som är 1,85 långt, hårigt på kroppen och sover bredvid dig i sängen.

Jag är trött på synen på kvinnor i allmänhet, och mammor och någon mans livskamrat i synnerhet. För tro't eller ej, många kvinns har annat för sig än att springa med en curlingborste och flåsa bekräftelsetörstande framför män och barn.

Tyvärr upprätthålls de här normer och förväntningarna till stor del av andra kvinnor. Min samlade upplevelse hittills pekar främst på gruppen medelålders och äldre. Mammor som gått den "gamla skolan" där ens hela människovärde lagts i att vara familjens jätteduktiga koordinator. Dessa kvinnor kommer ofta med små men giftiga förmaningar och "goda råd" till oss yngre och nyblivna mammor. "Du tycks jobba ganska mycket nu... Han är väl inte ens ett år än?"-kommentarer med enda syfte att ge dåligt samvete. Dåligt samvete över att man vägrat fastna i gamla förordningar utan gått vidare i samtida utveckling. Det är så deppigt. Det gör mig så oresonligt skitarg.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Till dig som också börjat tröttna på den du har blivit"

Först nu, snart ett år som morsa har jag verkligen fattat. Hur en stor del av samhället förväntar sig att jag ska revidera min personlighet och mest bli min sons mamma. Och en duktig, planerande och ganska tråkig hustru. Någon strävsam typ i bakgrunden. Jag vägrar! Kalla mig barnslig, obstinat och allt däremellan, men den här människan väljer en annan väg. Maken får gärna projektleda Familjen AB, han är ju redan chef på jobbet så... Jag tänkte ägna mig åt massa skamlöst egoistiskt självförverkligande. Och behålla min "opassande" humor som gärna kommer fram i "olämpliga" sammanhang.

Har vinden vänt? Tyvärr inte, inte än. Men då får man väl vända den själv och peka finger åt alla moralsnutar som sitter kvar på det sjunkande skeppet.

+ Boken "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergsten.

- Smågrej, men fasen så markerande: att många offentliga toaletter bara har skötrum på damernas. Kom igen!