Låt oss prata våld. Manligt våld. För faktum är att nästintill allt allvarligt, inklusive dödligt, våld i samhällets olika rum utförs av män. Redan nu drar många efter andan och greppar tangentbordet för att (med versaler) skriva "INTE ALLA MÄN!"

Nä, självklart inte alla män. Det är inte det den här debatten handlar om, överhuvudtaget. Den här debatten handlar om våldsnormen som dominerar hos män. Och varför. Och vad vi kan göra åt det. Runt 95 procent av alla våldsbrott årligen begås av män, enligt Brottsförebyggande rådet. Det är en siffra vi inte kan blunda för. Den står över konspiratoriska teorier om "rabiat feminism" eller utpräglat manshat.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Skär ni mer i förlossningsvården ställer vi kvinnor till ett jävla liv"

Men om vi ändå snackar manshat – det är i så fall karlar som manshatar allra mest eftersom våldsbrotten mot just män nästintill bara begås av andra... ja, precis - män. Och man kan fråga sig varför. Varför fortgår en slags våldsepidemi i massor av olika manliga kontexter? Varför behöver min man vara orolig över att ta med vår lilla son på ett fotbollsderby? Varför ska män behöva vara på sin vakt på krogen för att inte bli måltavlor för andra mäns oprovocerade fyllesmockor?

Enligt amerikanska sociologen och manlighetsforskaren Michael Kimmel handlar det inte om muskler och testosteron. I så fall skulle ju, enligt honom alla män vara våldsamma. Han menar istället att det handlar om hur män förväntas förhålla sig till våld. Bingo! Börjar fler analysera verkligheten så ser man ganska snabbt hur delar av samhället aktivt försöker pracka på pojkar våldsideal redan i förskoleåldern.

Jag har ju en son. Om ett knappt år kommer han skolas in i barnomsorgens händer. Och Gud nåde den pedagog eller annan förälder som bagatelliserar när han blir ledsen över att en annan pojke puttar eller slår. Eller förklarar hans eventuella utfall med "men pojkar är ju så, de skojbråkar". Det finns inget skoj i fysiska bråk. Det finns inget skoj i att det faktiskt gjorts studier som visar att små pojkar får färre ord att kommunicera med, jämfört med flickor. Att de istället tillåts, rentav uppmuntras till att visa känslor genom puttar och slag.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Sätt stopp för de hysteriska cyklistgalningarna"

Så. Vad kan vi göra för att bryta den här onda cirkeln av manligt våld? Vad kan du och jag göra? Jag har några konkreta förslag. Varsågod att ta med dig i vardagen. För det första: börja rannsaka hur du ser på pojkar och våld. Tycker du det är naturligt att småkillar gruffas fysiskt för att "det alltid varit så"? I så fall: tänk ett varv extra kring den normens effekter. Hur kan det påverka pojkar som blir män? För det andra: sluta normalisera och bagatellisera mäns våld. Att en man spöar på en annan man för att visa "kärlek" till sin eftertraktade kvinna är väl ändå inte mysigt och romantiskt? Att många män går in för att fightas i samband med en sporthändelse är väl ändå inte "en del av kulturen"? För det tredje: våga säga ifrån när manligt våld accepteras och normaliseras. Först då kan vi börja bygga ett nytt, sunt klimat.

+ Att det öppna samtalet om psykisk ohälsa även hos män sakta men säkert börjar ta fart.

- Alla som jobbar inom skolans värld som fortsätter cementera "boys will be boys"-dravel.