CISSI WALLIN: Det snackas mycket om det rättslösa samhället. Samtidigt har vi alla blivit domare. Kanske hårdare än någonsin. För jag har insett en grej. Efter några år där vardagen till stor del även utspelar sig på nätet har något läskigt tagit form. Det finns knappt något utrymme kvar för att göra fel. Råka säga fel fakta, vara lite plump, osäker, agera i affekt, vara fördomsfull men sedan rätta sig själv ... Bara vara lite klantig. 

Dina snedsteg kan i värsta fall förfölja dig i något som känns som en evighet. Och domarna, kanske inte alla men väldigt många för en själv okända följare eller vaga bekanta är som blodtörstande malariamyggor. Som bara inväntar att man ska falla dit. Som bara väntar på att få höja sin storslägga. Det är som att det sitter en vakthavande jourmobb på till exempel Twitter och Facebook, som blir våta i byxan så fort någon de kanske redan av någon anledning har svårt för säger eller gör något dumt.

Mia Skäringer är varken folkvald politiker eller journalist inom public service med allt ansvar kring trovärdighet och opartiskhet som kommer med det. Hon är tvärtom känd för sin sköra och okonstlade, ibland rentav buffliga öppenhet. Och många älskar den. Så även jag. Mia skriver en fantastisk debattartikel om hälsostress och smalhets, som sedan anklagas för att vara köpt av Proviva. 

LÄS ÄVEN: Därför blir vi arga när kändisarna sviker oss

Mia kastas in i skärselden. Drevet i sociala medier vet ingen hejd. Mer eller mindre kända skribenter tycks stå i kö för att få känga till. Och mitt i alltihop kommer jag på mig själv med att tänka; ”har hon dealat med uran eller barnsoldater?!”. Gemene hen beter sig ju som att jordens svek just begåtts. Att döma av de ord som skräds börjar jag fundera på hur stor hönsgård man egentligen kan göra av en ganska liten fjäder? Har folk verkligen inget annat att ösa hinkar med skit över? 

Det här kommer att hänga efter Mia Skäringer länge. Precis som det jag skrev om FRA eller arbetslöshet för flera år sedan. Det är som att många inte vill tänka tanken att någon annan tänkt till, tänkt om. Utvecklats. Som att ens åsikter och tankar är konstanta, som en runsten man kånkar runt på resten av livet. Hur lite fel får vi göra i dag? Främst på nätet. Hur mycket människa får man vara om allt man skriver, ibland i affekt och rentav på fyllan kan användas emot en i flera år? Även om det var ett dåligt skämt som landade fel i text? Även om man ville väl men siktade snett? När till och med en sketen sär skrivning kan orsaka en storm fattar jag varför många väljer tystnad. Vem vågar prata i ett klimat där alla förväntas vara robotar förkläda till doktorander inom allmänvetenskap och högmoral? Och vad händer med en när man straffas oproportionerligt hårt för minsta snedsteg? Vad händer med det så kallade fria ordet?

+ Bra läxa. Våga vara lite fel ibland. Det blir liksom en bättre läxa till rätt.

- Fördomsfri? Folk som säger att de inte har fördomar. Du vet att de är värst va?