Säg att du blir rånad. Överfallen på väg hem från krogen. Lite full kanske, sådär som många blir. Plötsligt händer det, och du lämnas kvar på gatan med molande värk efter sparkar och slag. Sen när du väl berättar för folk misstror de dig nästan per automatik? När du väl polisanmäler misstros du även där? Sällan. Varför skulle du ljuga om det? Varför skulle gemene person komma på tanken att tänka att du ljuger, åtminstone överdriver om saken?

►LÄS MER: Cissi Wallin: Ta av dig offerkoftan och sluta ropa "inte alla män"

Byt ut överfall och rån mot sexövergrepp. För verkligheten för alla oss som en eller flera gånger råkat ut för något form av sexuellt övergrepp ser ut så. Så som i ständig misstro och återkommande förminskade. Som sexbrottsoffer blir du oftare ifrågasatt än stöttad. Det tycks ligga i vår kultur, i hela samtidens synsätt. Du förväntas motverka eventuella övergrepp på egen hand. Men om du ändå råkar illa ut är det som att du, ja du som offer, misslyckats på något vis. Misslyckats med att skydda dig genom att vara för full, för flirtig, för lättklädd, för dålig på att skrika och gestikulera NEJ. Säg något annat brott där du som brottsoffer förväntas ha så pass stort ansvar? Där det som händer lika mycket spekuleras i vara ditt eget fel?

LÄS MER: Efter övergreppet: De sa att jag skulle ”tänka på hans familj”

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har uppskattat att runt 100 våldtäkter sker dagligen i Sverige. Räknar man in alla sexualbrott kan vi nog lägga till en nolla på den siffran. Jämför man med till exempel överfallsrån och misshandel så anmäls bara en bråkdel. I stort sett ingen tycks skämmas över att ha blivit rånad eller nedslagen på stan. Varför skulle man? Ja. Varför ska man skämmas över att ha blivit utsatt för något brottsligt? Men sexbrott har ännu skam och skuld som ständig följeslagare.

Kanske framförallt just för att du som offer förväntas bära så mycket av ansvaret. Kanske också för att hela samhället, även vårt moderna Sverige har en sjukt förlegad syn på offer och förövare. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) säger till exempel såhär om saken: "Det har länge funnits en föreställning om kvinnans sexualitet som passiv och kvinnor som sexuellt tillgängliga, vilket har lett till en situation där offrets motstånd varit en central fråga för den rättsliga bedömningen. Bevisbördan har således ofta fallit på offret".

►LÄS MER: Cissi Wallin: Känner du någon som super för mycket? Våga säga stopp

Nu lyfter vi här på Metro det som alldeles för ofta händer efter ett övergrepp. Då när man borde bli stöttad, lyssnad på och tagen på allvar. Men mängder av offer berättar samma typ av historia. Samma bemötande som tycks ha varit norm i alla tider. För mig är det tio år sen i sommar, som jag blev utsatt för ett övergrepp alltså. Väldigt lite verkar ha förändrats sedan dess. Dagens offer bemöts med lika mycket misstro och skuldbeläggande som jag, då. Vi måste börja prata om attityder och hur vi faktiskt pratar med och om sexbrottsoffer. Detta är ett steg på vägen.

+ Alla som jobbar och sliter för att öka kunskapen och förbättra attityderna kring sexbrottsoffer! Du kan bli en av oss – häng bara på #efterövergreppet

- Förnekare av att vi har en så kallad våldtäktskultur. Öppna ögonen och se hur övergrepp förminskas, rentav glorifieras hela tiden.