När jag blir gammal vill jag vara buktrind av tiramisù och rynkig av ett helt livs glädje och sorg med en man jag älskar. Jag vill umgås mycket med min syster, och vara evig allierad med mina barnbarn på ett sätt som får deras föräldrar att sucka irriterat och tycka att jag omintetgör all uppfostran. Jag vill vara en vän så livsklok att hon är den första man ringer när det är kris. Någon gång om året vill jag resa, någon gång gå på lokal med andra åldringar och dansa styrdans till tonerna av sekelskiftesindie.

En stor del av den frihet och egenmakt som jag önskar mig på äldre dagar utgår från att jag har okej med pengar. Ändå öppnar jag aldrig de där orangeröda kuverten från Pensionsmyndigheten. Vad jag vet är att jag som kvinna ligger pyrt till: Systemet missgynnar oss. Vi har lägre lön än män i grunden. Vi jobbar dessutom oftare deltid, är oftare föräldralediga, oftare hemma med sjuka barn. 

Alla dessa små krassa vardagsbeslut som kanske beror just på att vi tjänar sämre leder till en ond cirkel också i det långa loppet, eftersom de medverkar till att våra pensioner blir lägre. Dessutom får den enskilda kvinnan lägre pension än den enskilda mannen eftersom utbetalningarna beräknas utifrån att kvinnors livslängd i allmänhet är längre. (Hur denna godtyckliga könsdiskriminering ens kan vara laglig begriper jag inte. Enligt samma logik kunde man ju lika gärna ge högutbildade lägre pension eftersom de statistiskt sett lever längre än lågutbildade?)

Inget av det här spelar någon roll för par med gemensam ekonomi, men vad händer med kvinnor som skiljer sig, blir änkor, eller bara förblir ensamstående? 80 procent av alla som har garantipension, som fattigpensionen numera kallas, är kvinnor. Av de nyblivna pensionärerna har hälften av kvinnorna garantipension. Jag får panik när jag tänker på alla de här tanterna som i alla år tyst har offrat sig för andra och nu knappt ens har råd med hyra och mat.

Jag är usel på siffror, jag får allergiska utslag av byråkratspråk och krångliga förkortningar: ITP1, ITP2, SAF-LO, PA03, PA-KFS 09. KTP. PTK. BTP. FTP. STP. Jag lär inte vara ensam om att känna så. 

Men snälla, kan inte vi kvinnor som fortfarande är i arbetsför ålder komma överens om att ta tag i det här med pensionen? Systemet måste förändras i grunden, men tills dess finns kundtjänst att ringa, experter att konsultera, chefer att förhandla med.

Och om någon i ens hushåll jobbar mindre och tar mer ansvar hemma kan den andra överlåta sin premiepensionsrätt, eller kompensera med privat sparande. Det låter ju oromantiskt, men i själva verket är det tvärtom. Ekonomisk centimeterrättvisa skapar en konkret garanti för att du kommer tillbringa de sista åren med din älskade, inte för att du inte har råd med annat, utan för att du inget högre önskar.

+ Ungt geni Boyan Slat är bara 19 år men har uppfunnit en manick som kan rensa havet på de gigantiska sopberg som flyter runt.

– Onödig färginfo Blondinbella är ”fruktansvärt trött” på folk som klär sina bebisar i alla möjliga färger, för då går det ju inte att se om det är en pojke eller flicka. Men varför behöver hon veta vad spädbarn har mellan benen? Vad ska hon göra med den infon?