Jodå, jag minns det där. Den unge killen, praktikant på förskolan där min dotter gick, kom fram och undrade: Är det okej om jag tar med mig några av barnen på utflykt i dag? Först fattade jag inte vad han menade. Sedan insåg jag att det handlade om att han var man. Kanske hade han fått order av chefen att ställa frågan, eller så hade han föreslagit det själv eftersom han kände på sig att det kanske kunde finnas en oro bland föräldrarna. Han såg ledsen ut när han frågade det där, fast han försökte dölja det. Och även jag och många andra föräldrar blev ledsna – vi hade ju sett hur poppis han var bland ungarna, hur kul de tyckte att det plötsligt var att en kille jobbade på förskolan .

►LÄS MER: Göran Greider: Storbankerna har blivit parasiter

Jag vet inte om den där unge mannen sedan slutförde sin utbildning till förskollärare. Nya siffror visar i alla fall nu att en mycket stor andel av de män som valt att studera till förskollärare hoppar av utbildningen – och då ska man veta att det redan från början bara är tio procent män som söker till den. I princip har utvecklingen stått stilla sedan sjuttiotalet. Förskolan förblir en överväldigande kvinnlig värld.

Är det ett problem? Ja. I förskolan grundläggs ganska mycket av de grundläggande relationerna mellan könen. Genom åren har det kommit undersökningar som visar att personalen (och vi alla) lätt faller in i könsstereotypa sätt att tala till barnen redan i tamburen när de lämnas: Litet bråkigare stil mot pojkarna, lite sockersötare mot flickorna. Och det är summan av tusen små attityder som till slut bygger bergskedjorna av könsskillnader. Grundlektionen inom alla vård- och omsorgsyrken är ju tyvärr denna: Kvinnor arbetar med vård och omsorg. Män arbetar med annat, oftast det som anses viktigare.

Barnomsorgen kunde vara – och är det ändå på väldigt många sätt – en trampolin mot framtiden och mot nya mellanmänskliga relationer. Barn som kommer hem från förskolan (jag höll på att skriva dagis, för jag tycker egentligen att det är ett bra ord eftersom även ungar fattar det) kan exempelvis uppfostra sina föräldrar, vilket ofta behövs. Familjen förblir en hörnsten i varje samhälle, ja, men den behöver inflöden av impulser utifrån och då inte bara från de kommersiella världar som oavbrutet bearbetar barnen.

LÄS MER: Göran Greider: Överklassen börjar låta som fullfjädrade sverigedemokrater

På Twitter skrev jag på måndagsmorgonen: "Att nästan inga manliga förskollärare finns visar hur patriarkalt samhället ännu är." Någon svarade genast: "Va bra. Vill inte ha främmande män som tafsar på min dotter." Hur otroligt sjuk är inte den kommentaren? I den göms någon sorts uråldrig hederskultur plus en sjuklig fixering vid mediernas pedofilrapportering.

Jag hoppas den där unge killen orkade jobba vidare i barnomsorgen.

+ Gläder mig varje dag åt att Bernie Sanders utbildar amerikanska folket i jämlikhet och samhällskritik.

- Bostadsminister Kaplan har varit omdömeslös, ja. Men blodsmaken av drev känns också i luften.