Uttrycket "det finns ingen som är så sjuk som en förkyld man" är ju vid det här laget en ganska så uttjatad vardagsbetraktelse som ändå, varje gång någon skriver det på sin Facebooksida, genast alltid får ungefär 600 likes. Många män verkar helt enkelt av någon anledning bli oproportionerligt gnälliga så fort de drabbas av lite snuva.

Jag själv, naturligtvis, inkluderad.

Orsaken till detta, tror jag, är att vi redan som små pojkar ofta lär oss att det är något fult att gnälla och vara svag. "Äh, det där är väl inget", säger farsan och skickar i väg en till fotbollsträningen med frossbrytningar och feberhallucinationer. Och när man sedan i vuxen ålder blir förkyld så hänger dessa gamla skuldkänslor på något sätt kvar. Och det är då man överkompenserar genom att gnälla det där lilla extra för att visa sin omgivning att man verkligen mår dåligt och att man faktiskt inte sjåpar sig.

Det är i alla fall min teori. När jag själv är sjuk så tar jag tempen typ hela tiden eftersom det inte är officiellt synd om någon förrän denne har åtminstone 37.8. Detta är ju för övrigt febertermometerns främsta funktion numera: att mäta hur synd det är om någon.

Sist jag var förkyld väntade jag dock med att ta tempen tills min flickvän kom hem för att på så sätt få ut maximalt med sympati ur henne. Jag ville att hon skulle se gradantalet med egna ögon och för att inte avslöja att det var sympati jag var ute efter hade jag till och med kommit på en coverstory: Jag låtsades som om jag inte kunde skilja på mun- och rumptermometern.
– Jag väntade tills du kom hem, för jag var inte riktigt säker på om detta verkligen var muntermometern?, sade jag så fort hon gått genom dörren.
– Jo, svarade hon. Det är det ... väl?
– Vaddå ”väl”?!, sade jag plötsligt osäker.
– Jo, det är absolut muntermometern ..., sade hon och la till,
– ... eller?
– MEN LÄGG AV NU!, skrek jag.

Jag tittade på min tjej som skrattade retligt och sedan tittade jag på termometern. ”Skitsamma”, tänkte jag och stoppade den i munnen. Efter ett tag pep den till. 38.2, stod det.

Så jävla värt det.