En ring i vitt guld med enpärla, den första ring som fru R – för 53 år sedan – fick i gåva av sin nu sedan länge avlidne make. En guldklocka, en kärleksgåva från honom på deras 1-åriga bröllopsdag. Ett guldhalsband med en camé som fru R ärvt av sin mamma.

Min vän och granne, fru R, är en rolig dam, kvick
i huvudet och dessutom ständigt i rörelse – om än långsamt. Hon har trots allt fyllt 89 år.

Vi brukar turas om att ta drinkar hos varandra. 

Förra veckan fick fru R ett telefonsamtal från sin systerdotter BM och hon blev så glad, eftersom systerdottern inte hört av sig på länge. De pratade lite allmänt en stund, men snart kom hon in på sitt ärende. Hon hade hamnat i ekonomisk knipa och ville låna 15 000 kronor.

Några sådana pengar har förstås inte fru R. Hon kämpar för att varje månad få sin pension att räcka till hyran.

”Men har du inte nåt guld?”, frågade systerdottern.

”Jo, det har jag”, svarade fru R, hämtade sitt smyckesskrin och plockade fram varenda guldklenod hon haft i 50, 60 år. 75 gram guld blev det. 

Vid det här laget har ni räknat ut vad som nu händer.

Den så kallade systerdottern behövde pengar omgående, men kunde tyvärr inte själv hämta guldet utan skickade sin arbetskollega Johan. ”Systerdottern” hängde kvar
i telefonen tills ”kollegan” ringde på hos fru R.

I efterhand förstod vi att hon ville blockera telefonen, så att ingen skulle råka ringa just då eller  fru R skulle hinna tänka efter och fatta misstankar.

Dörrklockan plingar och utanför står en kille
i 25–30-årsåldern, som snabbt tar emot kuvertet med fru R’s alla minnen i guld. Han hade keps neddragen över ansiktet. Ett klassiskt åldringsbrott.

När jag sitter i fru R’s soffa berättar hon att den verkliga systerdotterns mormor – alltså fru R’ syster – en gång hjälpte henne när hon behövde pengar. Så när nu systerns ”dotterdotter” ringde och var i nöd, då ville fru R återgälda sin systers generositet. Många år senare.

Fru R har läst många artiklar om åldringsrån av detta slag. Men när hon själv fick det där nödställda telefonsamtalet, då stod hon där – och trodde gott om människor.

”Det är scouten i mig”, sa hon efteråt.

Vi är många som har en ”scout” i vårt hus, en människa av den generation som lärt sig att tro på andra människors ärlighet. Och det ska ingen få ta ifrån varken dem

eller oss. Så säg hej till din granntant, din grannfarbror!  Ge dem skäl att fortsätta tro gott om andra. Men påminn dem om det som ingen skulle behöva bli påmind om – bedragare och deras metoder. Och sedan; Håll ögonen öppna för den lägsta sortens människor som finns, det avskum som de som rånar äldre är. Nu måste vi nita de jävlarna! 

+ Bra bemötande Poliser som på en gång besöker oroliga rånutsatta äldre och omsorgsfullt bemöter dem.


– Priset styr vården Ett system där den vård & de behandlingar vi får styrs av prislistor.