Tester runtom i världen visar att redan små barn lär sig att förknippa olika hudfärger med olika egenskaper: Ge barnet en vit, blond och blåögd docka och en svart, svarthårig och brunögd docka, och fråga barnet vilken docka som är sötast och vilken som är fulast, vilken som är snällast och vilken som är elakast, vilken som är mest omtyckt och vilken ingen gillar. En förkrossande majoritet förknippar de goda egenskaperna med den vita dockan, och de dåliga med den svarta. Både vita och svarta barn tänker så. Detta har de naturligtvis fått från vuxenvärlden, och det är inte en sjuka som går över med åren. Undersökning efter undersökning visar på ett rent deprimerande mönster.

Vi tolkar och behandlar cykeltjuvar olika beroende på om de är vita eller svarta. Vi tolkar och behandlar människor som kollapsar på gatan olika beroende på om de ser ut att vara välbärgade eller är klädda som trashankar. Vi tolkar och behandlar bebisar olika beroende på om de är klädda som pojkar eller flickor. 

I slutänden slår diskrimineringen tillbaka mot oss själva: Massmördaren Anders Behring Breivik fastnade i flera varningsfilter innan sitt dåd, men den norska säkerhetstjänsen kollade aldrig upp honom. 

Majoriteten av alla terrorister i Europa är faktiskt vita kristna män, men han stämde helt enkelt inte in på själva idén om vad en terrorist är och därför reagerade ingen. 

Även de som generaliserar allra mest om människor verkar vara på det klara med att det i grunden handlar om just generaliseringar; att till exempel en kvinna kan gilla att spela fotboll, fastän det klassas som typiskt manligt. De verkar även medvetna om att många personer knappt stämmer in alls på det som räknas som manligt och kvinnligt. Att det finns en glidande skala, och att folk befinner sig lite överallt på den där skalan. Det är begripligt att vi ändå försöker sortera in varandra i olika fack. Det är ett enkelt sätt för hjärnan att arbeta. 

Problemet uppstår när vi sätter sorteringssystemet över människan, när vi på riktigt menar att verkligheten ska anpassa sig till vårt system i stället för tvärtom. 

Det rapporterades i veckan att Diskrimineringsombudsmannen ska flytta till Rinkeby eller Tensta. I Dagens Nyheter motiverar Erik Ullenhag detta med att det ju finns ett särskilt stort utanförskap i de områdena, underförstått: diskriminering är en fråga för förorterna. Som om det verkligen är där glappet mellan människor uppstår, och inte inne i allas våra huvuden.

+ Svalare spiror. Männen på företaget Arriva tyckte att det blev för varmt med långbyxor nu på sommaren, och började därför bära den kjol som finns som alternativ uniform.

Kjolskräck. Arriva fick panik av män i kjol och ska nu därför fixa fram shorts. Varför det?