I ett avsnitt av The Simpsons ska Homer rösta för en ny borgmästare och ögonen faller på Sideshow Bob, en karismatisk kandidat, men som av personliga skäl planerar en brutal hämnd på Homers son, Bart. ”Hmm” säger den velige Homer i vallokalen – han gillar kandidatens löften om sänkta skatter, men ”jag stödjer inte hans döda Bart-politik”. Plötsligt blir det svårt att bestämma sig.

Så känns det att följa amerikansk politik. En kandidat kan ha mängder av attraktiva åsikter, men kombinerar det med bisarra ställningstaganden. Det finns alltid några ”döda Bart”-frågor som förstör helheten. Republikaner, som presidentkandidaten Mitt Romney, vill hålla skatterna låga, göra det lättare att starta företag och göra något åt de utgiftsprogram som hotar landets ekonomi. Men friheten gäller bara så långt plånboken räcker. Om två homosexuella vill gifta sig ropar republikanerna på polis, och Romneys vicepresidentkandidat vill förbjuda abort till och med efter incest och våldtäkt. Partiet missar inget tillfälle att hetsa mot fattiga som försöker invandra till USA.

Därför är det lätt att känna sympati för president Barack Obama, som vill tillåta samkönade äktenskap och låta unga papperslösa invandrare få en väg till medborgarskap. Men hans demokratiska parti har också sina ”döda Bart”-frågor. De skickar skattepengar till bilföretagen, ökar skulderna ännu mer och vill hindra familjer att välja skola åt sina barn. Partiet missar inget tillfälle att hetsa mot fattiga länders rätt att sälja sina varor i USA.

Liksom Sideshow Bobs jakt på Bart tränger ut allt annat när han väl blir vald tenderar partiernas frihetsinskränkningar ta över när de väl får makten. Det demokratiska partiets plattform inför valet 2008 kritiserade övervakning, avlyssning och godtyckligt fängslande. Efter fyra år vid makten är detta bortretuscherat ur programmet. Det var bara farligt med exempellös statlig makt när den innehades av det andra partiet. Och de republikaner som nu klagar på statligt slöseri hällde under republikanen Bush skattemedel över bankerna och bil- och läkemedelsindustrin.

Om man ska hitta någon kandidat som tycker att staten ska hålla sig borta från både sov- och styrelserummet måste man i stället söka sig till en kandidat från det lilla libertarianska partiet, Gary Johnson. Han är den enda kandidat som säger att människor ska få bestämma både över sin plånbok och sin kropp. Jag önskar honom all lycka, men chanserna för ett litet tredjeparti i ett tvåpartisystem antyds av ett annat Simpsonsavsnitt, där Homers nördiga granne Ned Flanders måste lägga ned sin lilla butik med produkter för vänsterhänta. I stället flyttar det libertarianska partiets högkvarter dit. Det antyds att de kommer ha lika stor framgång. 

+ Ultravox comeback Får du chansen att se Ultravox live, ta den. 80-talsbandet har gjort en värdig comeback och Midge Ures röst är fortfarande alldeles otrolig.


– Dyra myndigheter De borgerliga klagade på att statliga myndigheter kostade för mycket under socialdemokraterna. Efter sex år med borgerlig regering kostar de ännu mer.