Hur uppstår orkaner? Det är lättare att svara på än varför mediedrev uppstår. Redan i fredags kände man det i luften: Drevet mot Håkan Juholt var på väg att dö. Det kom nästan som en stillhet över den svenska medievärlden när förundersökningen lades ner och det för allt fler stod klart att de där reglerna för hyran inte alls var ”glasklara”, som det hävdats i pressen. 

Men hur är det möjligt att så hatiska stämningar kan piskas upp mot en enskild person på så kort tid? Jag tror att det finns två förklaringar och den ena har med politikerna själva att göra. De har exempelvis för höga löner.

Juholt har två löner, en från sitt parti och en från ­riks­dagen, fastän han bara borde ha en. Samtidigt leder han ett parti som under sin senaste period vid makten inte lyckades göra mycket för att utjämna klasskillnader och öka tryggheten. Så skapas ett tillstånd av permanent missnöje. Det kan när som helst explodera.

Men så har vi själva medierna. Att Aftonbladet avslöjade att politiker som bor med någon ibland får hela sin hyra betald av riksdagen är utmärkt: Nu blir det bättre med den saken! Men det stannade inte där. I stället för att konstatera att reglerna var mycket oklara framställdes det som att Juholt medvetet fuskat till sig de där pengarna och det var då det tog eld överallt. Det som då inträffar är att varje redaktion börjar springa för att inte bli efter i drevet. Plötsligt vänds en människas liv ut och in helt och hållet. Självklart hittar man då alltid något konstigt. Av Juholts uppåt tusen reseräkningar var således två felaktiga. Hur allvarligt är det? Det blir allvarligt enbart när ett drev redan rullat i gång.

Jag tror att vi de senaste årtiondena alltmer har förvandlats från medborgare till mediekonsumenter. Politik är något vi ser i tv, ensamma, så att våra känslor oerhört lätt kommer i dallring. Politik består av enskilda personer, inte av idéer eller folkrörelser. Politik har alltmer blivit att förhålla sig till några få ansikten, via medierna. Det är min absoluta erfarenhet, att de som är minst engagerade i politiken, de som aldrig går på något som helst möte – är de personer som är mest förbannade på politiker.

I lördags, i den klara luften efter ett drev som luften gått ur, klev jag ut på Sergels torg där människor samlats för att delta i den världsvida Occupy Wall Street-rörelsen. Det var inte många människor. Men det var en avspänd stämning. En ung människa bar ett plakat med texten: ”Prata gärna med varandra.”
Det var det mest radikala jag hört på år och dag.