ERIK EJE ALMQVIST När mina föräldrar var på arbetet brukade tant Kerstin passa mig och mina bröder. Hon var gråhårig och vacker och hade en dvärgschnauser som hette Felix. Han hoppade upp i min säng på mornarna och slickade på mina tår tills jag vaknade.

Utöver oss tog Kerstin också hand om sin gamla ensamma mamma. När Kerstin talade om henne lät hon oss förstå att hennes mamma inte varit lika privilegierad som vi. Kerstins mamma hade aldrig haft några pengar, men varje eftermiddag gick hon ner till sin tobaksaffär och köpte en trisslott.

En dag vann hon. Vinsten var en inbjudan till TV4:s morgonprogram för att skrapa en lott i direktsändning. Hon hade chans på flera miljoner, sa Kerstin.

När morgonsändningen började samlades jag och mina bröder i soffan framför TV:n. Där såg vi hur Kerstins mamma svarade fåordigt på programledaren Bengt Magnussons trivselfrågor medan hon fipplade med den plektrumliknande lottskraparen.

För varje fält av den där mjuka, smuliga plasthinnan hon skrapade bort rörde sig hennes hand allt ivrigare.

Jag kommer inte ihåg om det var tre eller fem eller tio miljoner – men efter ett liv av gnetande blev Kerstins mamma plötsligt miljonär.

När Kerstin kom tillbaka frågade vi vad hennes mamma skulle göra med pengarna. Kerstin sa att hon hade försökt övertala sin mamma, som aldrig varit utomlands, att köpa en charterresa. Men efter att ha vänt på slantarna hela sitt liv kunde hon inte tänka sig några sådana excesser. Drömmen hon haft när hon köpt lotterna hade liksom stannat vid att vinna pengarna. Nu när hon hade dem visste hon inte vad hon skulle göra av dem.

På sistone har jag allt oftare lekt med tanken på vad som skulle hända om jag plötsligt blev ekonomiskt oberoende. Förmodligen hade jag köpt något dumt. Förlett mig själv att tro att pengarna också gav mig en ny personlighet och nya kunskaper.

Jag drömde en gång att jag sprang längs en bäck där vattnet, som i ett gammalt TV-spel, bytts ut mot pengar. Jag öste ner tiokronor och hundrasedlar i fickorna. När de var fulla tog jag av mig byxorna och tshirten, knöt ihop dem längst ner och fyllde dem också. Det var en märklig känsla av frihet. Där sprang jag naken längs en bäck som porlade av pengar.

Jag fick väl ihop några miljoner. Eftersom jag alltid älskat kor köpte jag en gammal bondgård. Men jag har ingen aning om hur man tar hand om nötkreatur, så snart urartade allt till en mardröm av sjuka och råmande kor.

Någon vecka efter lottskrapningen i TV berättade Kerstin att hennes mamma tagit ut en liten del av vinsten, och gått och köpt en diskmaskin. Hon hade aldrig ägt någon tidigare. Det var det enda hon använde sina vinstpengar till. Strax därefter dog hon.

+ I nya Offside publiceras ett utdrag ur Hans Burells bok om Reine Feldt. Han var IFK Göteborgs lagkapten när de vann SM-guld 1969. Ingen visste att han också var homosexuell.

– Rysslands fascistiska HBTQ-lagar.