ERIK EJE ALMQVIST: En dag varje vår anordnade idrottsläraren på vårt gymnasium en turnering i basket. Alla som ville fick anmäla sig, men vanligtvis var det bara de snyggaste och mest åtrådda killarna som tävlade medan vi andra tittade på. Ett år tröttnade jag och min kompis Victor på att sitta vid sidan av. Vi skulle också anmäla ett lag.

Problemet var bara att vi var så dåliga på basket. Min enda styrka var att jag var lång. Victor var, trots att han kallades ”Älgen”, inte ens särskilt bra på att springa.

Smeknamnet hade han fått eftersom han en gång haft två finnar i pannan som var så stora att någon tyckte att de påminde om en hjortkalvs knoppande horn. Så, för att öka våra chanser värvade vi våra två mest atletiska vänner.

Adam saknade egentligen bollsinne men var redan en fullvuxen, stark man. Måns hade spelat i ett riktigt basketlag – men slutat efter att en av lagets stjärnor kissat på honom i duschen efter en träning. Innan dess hade han dock lärt sig att skjuta distansskott. 

För att sänka fallhöjden som kom av att hävda att vi hade i turneringen att göra bestämde vi oss dessutom för att spela i lösskägg. Tanken var att om vi åkte på storstryk skulle folk tro att vi ändå bara varit med ”på skämt”. 

I Buttrick’s ansiktshårshörna hittade Victor ett tunt, kung fu-inspirerat pipskägg. Måns köpte ett distinkt dörrvaktsskägg medan jag fastnade för ett långt, lockigt piratskägg. Adam, som hade naturlig skäggväxt, sparade ut till en vacker skepparkrans.

Mot all förmodan vann vi sedan premiärmatchen, tack vare att motståndarna underskattade oss så mycket att de inte markerade Måns, som satte två trepoängare. 

Eftersom laget vi sedan skulle möta skolkade tilldömdes vi segern på WO. Plötsligt var vi i semifinal, där vi ställdes mot skolans mest beundrade och skräckinjagande treor. Män.

När matchen började trängdes publiken längs väggarna. I matchens första anfall passade Adam mig inne i straffområdet, men precis när jag skulle skjuta fick jag en knuff i ryggen. Foul och två straffar. Måns satte båda två. Det var otroligt, vi ledde. De följande minuterna sprang, blockade och markerade vi medan de blev alltmer frustrerade. När bara en minut återstod fintade en av dem bort Victor utanför straffområdesgränsen och satte en trea. 2–3.

Medan de firade poängen passade Victor snabbt till Måns som stod vid mittlinjen. Adam skärmade av två motståndare och jag rusade framåt. Passen kom precis rätt. Plötsligt var jag fri. Fortsatte jag bara springa skulle ingen hinna ikapp mig. Jag behövde bara hoppa upp och lägga bollen i korgen. Det var overkligt – Vem vinner någonsin i livet? Ingen! – och nu var jag på väg att föra oss till seger. Men just som jag tog två korta steg för att tajma upphoppet snörpte det till i halsen och jag fick andnöd.

Jag hade svalt skägget. Efteråt berättade Victor att han skämdes å hela lagets vägnar åt hur jag föll ihop på golvet och grymtade i panik tills idrottsläraren la mig i framstupa sidoläge och ryckte skägglockarna ur halsen på mig. 

+ Roligaste filmen i år... Den roligaste filmen jag har sett i år handlar om den megalomane regissören Alejandro Jodorowskys mytomspunna försök att filmatisera sci fi-klassikern Dune. Målet: att göra en film som skulle förändra filmmediet för all framtid. I rollerna: Salvador Dali, Orson Welles, Mick Jagger.

- ...men svår att se
Filmen har än så länge ingen svensk distributör, men förhoppningsvis kommer den inom kort att visas på SVT Dox, Göteborg Film Festival eller Tempofestivalen.