Erik Eje Almqvist: Min pappa är rolig. Varje gång den fasta hemtelefonen ringde när jag var liten ryckte han till och sa: Nej, man vad i helvete, vem är det nu? För varje ringsignal grymtade han sedan tyst tills någon annan i familjen lyfte luren.

Precis som pappa blir jag också lätt disträ och irriterad om jag plötsligt avbryts i det jag håller på med. Men där pappa bara stördes av sin fasta telefon bombas jag ständigt av mejl, sms och Facebookmeddelanden.

Eftersom hjärnans belöningssystem triggas av att ta emot och besvara dessa små meddelanden stör jag också ideligen mig själv genom att skicka iväg meddelanden som kräver svar av andra.

Om man som jag dessutom har ett arbete som går ut på något så abstrakt som att beskriva tankar, idéer och berättelser, är man extra känslig för distraktioner. Och ju fler skärmar en omger sig med desto svårare blir det att inte prokrastinera.

Kanske är det därför jag de senaste åren hört alltfler kollegor tala avundsjukt om trädgårdsmästare, murare och andra yrkesgrupper som ser tydliga och omedelbara resultat av sitt arbete.

Häromåret tog jag tjänstledigt och passade på att undersöka om det finns något fog för akademikernas utbredda hantverkardrömmar. Istället för att sitta vid ett tangentbord stod jag snart vid en bänk på en möbelsnickarutbildning och övade mig att hålla stämjärnet i rätt vinkel mot träet. Det var underbart. Min flickvän påpekade att min nya tillvaro ganska omedelbart gjorde mig mer harmonisk och omtänksam.

Först trodde jag att det berodde på att snickarlivet var mer analogt och okomplicerat; delarna i mina möbelprojekt var trots allt lättare att överblicka än de 50 000 tecknen i ett reportage.

Men efter några veckor förstod jag vad som verkligen fick mig att må så bra: Jag var koncentrerad. När jag sågade sinkor till en vägghylla kunde inget störa mig.

Det hade märkligt nog aldrig riktigt slagit mig tidigare, men det finns inget mer tillfredsställande än att så fullständigt gå upp i något att man glömmer var man är. 

Efter tjänstledigheten har jag skaffat en rad märkliga och desperata rutiner för att nå den nästan religiösa känslan av närvaro som jag kände vid snickarbänken. Jag använder appen Freedom som blockerar internet och jag lyssnar på brus i hörlurar för att stänga ute alla ljud.

Om jag skulle starta en sekt eller skriva en bok som skulle placeras i hyllan för nyandlighet skulle den handla om koncentration.

Jag skulle skriva om att människor aldrig är så vackra som när de är djupt koncentrerade. Om hur jag kommit på mig själv med att erfara en nästan pervers kittling av att iaktta expediter som noggrant slår in paket och håller andan medan de krullar det där tagliatelleplatta snöret med en sax.

Jag skulle skriva om den läkare jag känner som nyligen upptäckte att han bara kände lycka när han stod med kirurgverktygen i ett nysnittat operationssår. Steril, fokuserad och avstängd från världen.

+ Världens bästa radioprogram? I varje avsnitt av danska Album spelas en klassisk skiva - som What's Going On, Björks Homogenic eller The Knifes Silent Shout. Mellan låtarna talar musikjournalisten Ralf Christensen och musikern Kristian Leth om allt från dess kulturella betydelse till produktionsdetaljer. Musikaliskt, roligt, feministiskt, kunnigt, ögonöppnande. Hittas på iTunes.

- Finns ej mer. Eftersom DR ville korta programmen blir det inte fler. Vem gör en svensk variant?