Alla som studerar EU har lärt sig att det är ett ekonomiskt och politiskt partnerskap som har till syfte att upprätthålla en gemensam marknad och skapa död och underutveckling i fattiga länder. Tja, det kanske inte formuleras riktigt så i dokumenten, men det är effekten av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, som nu firar sitt 50-årsjubileum, Bl a med en hemsida med pigga bebisar och glada ungdomar som gillar mat, och en uppmaning till dig att kampanja för politiken.

Under 50 år har CAP satt upp tullar mot livsmedel utifrån och givit massiva subventioner till bönderna. Dessa skapar överproduktion och EU köper ibland upp det för att priserna inte ska falla. I början av 2010 hade EU ett 76 000 ton stort smörberg och 2,4 miljoner ton korn i lager. Med exportsubventioner dumpas överskotten ibland utomlands. CAP är kort sagt den enda planekonomin i Europa som överlevde murens fall.

Strafftullar hindrar utländska bönder att exportera till oss och de måste även konkurrera mot våra statsbudgetar. Då och då hälsar vi på dem hemma och slår ut en marknad med skattesubventionerade livsmedel. Om man medvetet gick in för att sabotera den viktigaste näringen i fattiga länder skulle det vara svårt att tänka ut något mer effektivt.

Men att lägga runt 40 procent av EU:s budget på en improduktiv sektor som inte ens skapar 2 procent av EU:s välstånd skadar även Europa. För några år sedan räknade Jakub Swiecicki vid Utrikespolitiska Institutet ut att de högre matpriserna och skatterna kostar en svensk tvåbarnsfamilj 1 000 kronor i månaden. Det brukar heta att småbönderna ska stödjas, men de stora pengarna går till de största. Statistik från 2008 visade att den brittiska drottningen fick 5 miljoner kronor i jordbruksstöd. Godisbolaget Haribo fick 3,5 miljoner för att producera socker till sina gummibjörnar. 

CAP har börjat förändras. Den mest intensiva och miljöförstörande produktionen ska stödjas mindre. Men grundproblemet är kvar. Vi tar från världens fattigaste bönder för att ge till världens rikaste bönder. Det finns inga ursäkter. 50 år är 50 för mycket. CAP borde lämnas att ruttna, som spannmålen i EU:s lagerlokaler.
 
+ Apple säljer 37 miljoner iPhones på ett kvartal. Där har vi nån som jobbar för pengarna.

Regeringen vill gå med i Europakten med argumentet att den inte har någon effekt ...