Klockan var sju på kvällen när jag kom hem. Hela dagen hade jag sprungit runt och fixat med en produktion för en reklamfilm. ”Du ska vara länken i hela projektet, se till så att allt rullar, och ha huvudet på skaft”, sa de när jag tackade ja till jobbet. I onsdags var första inspelningsdagen, men mitt huvud var inte på skaft och mina tankar var inte ens närvarande. I onsdags var mina tankar helt hos Erik Lundin.

”Västerort, första luften som jag inandats.

Ändå sas det att jag invandrat.”

► LÄS MER: Evyn Redar: Mångfald är inte raketforskning – ändå verkar det svårt för medierna"

I november släppte Erik Lundin en efterlängtad EP och denna kväll var han bland annat nominerad till årets textförfattare på Grammisgalan. Med efterlängtad menar jag inte bara Eriks åttaåriga väntan innan han släppte något. Jag syftar även på vad den här EP:n har fört med sig. Den här kvällen hade Erik Lundins texter en chans att vinna en Grammis, men viktigare än det: ikväll kunde Erik Lundins historier bli erkända.

”Den som inte passar in gör allt för att stå ut, för att stå ut.

Vi förvrängde dialekten, snodde massa ord från släkten.

Vad blev effekten? Förortsslang, det gav respekten.”

Det är många röster som representeras i en EP som Eriks. Han berättar starkt och äkta om en uppväxt som han inte är ensam om att äga. Han berättar om livet som ung kille i de mest smutskastade områdena. Vi har hört det förr, men för det mesta som kvävda röster i vad vi tror är välkomnande rum. Dj:n på klubben spelar musiken högt och gästerna sjunger med i texterna, samtidigt som historiebärarna nekas inträde. Det rappas gärna med i den inövade versen men funderingarna kring vad som egentligen sägs existerar inte. Det är inte svårt att digga med när man hör låtarna, men hur många lyssnar? 

”Ortenpolitik över köfte, knyter löften, med en stålbit på höften.

Sån som spottar från mynningen, blir hellre catchad med en i linningen än mot tinningen.”

Jag är ingen musikjournalist, men detta är så mycket mer än just musik, och därför vill jag skriva om det. En Grammis för årets hiphop, som Erik var nominerad till, är ett bevis på ett riktigt bra jobb. Men en Grammis för årets textförfattare, där han också var nominerad, betyder mer än så. Även om jag personligen tror att han kunnat ta vilken historia som helst och gjort den värt att lyssna på, så måste man förstå att Eriks bakgrund gett dessa texter ett liv. Allt han upplevt och allt han gått igenom har med tiden format förmågan att kunna berätta om det på ett sätt som tvingar folk att lyssna. Alla lyckas inte göra sig själva hörda och därför gläder det mig enormt när en person som Erik Lundin gjort sitt bästa för att hjälpa dem.

”Grabbarna som han kan man inte väcka.

För drömmarna han har kan man inte släcka.

Men här föds drömmare som han typ varje vecka.” 

► LÄS MER: Evyn Redar: "Ni som smutskastar Husby – ta er journalistexamen och släng den i väggen"

När jag väntade på att den förinspelade Grammissändningen skulle börja så kände jag en känsla av hopp i kroppen. Var det nu de skulle få tala ut?

Jag kunde inte vänta på svaret och gick därför in på Instagram. Jag log stort och la en kommentar på Eriks bild där han har två Grammisstatyetter i händerna.

Tack för dina texter.

+ Seinabo Seys framträdande på Grammisgalan.

- Folk med privilegier som inte använder sin röst för att hjälpa andra.