De t brukar sägas att jag är en ”åsiktsmaskin”. Och länge förlikade jag mig med epitetet. En jobbig jävel som ska tycka till om det mesta. Sedan insåg jag att det ju inte är mig det är särskilt mycket fel på, utan många andra. För vi lever i ett åsiktsfobiskt land. Vi pratar gärna om hur vi gillar att ligga, men Gud nåde den som drar upp en politisk fråga på en trevlig middag och därmed drar ner stämningen. 

Ibland kan jag känna för att klirra i glaset och resa mig upp på den där middagen och som det så fint heter ”ställa till med en scen”. 

Eller bara lyfta något folk överlag tycks tycka är obekvämt att prata om. Ännu mindre ha en åsikt om. Detta blir en närstudie i svensk kultur. Undertryckta känslor som imploderar i någon slags sverigedemokratisk snedfylla. Knuten näve i fickan och så vidare, och så vidare. 

Men så vill jag ju inte heller vara för raljant. Eller ”svenskfientlig” som just SD hade sagt. För jag älskar mitt Sverige. Men mångas uppenbart ständiga behov av att stämpla mig som ”åsiktsmaskin” bara för att jag inte råkar vara socialt eftersatt eller rent komiskt konflikträdd... Det gör mig uppgiven. 

För hur demokratisk blir egentligen en demokrati när människors åsikter, alltså v e r k l i g a åsikter mest syns i anonyma webbforum, eller valfritt kommentarsfält utan verklig avsändare? Men i ”köttsliga livet”, utanför världen bakom skärmen förblir man tyst. Man vill inte ”ha bråk”, inte skapa den så kallade dåliga stämningen. 

Vi hade ju så trevligt tills någon tog upp det här jobbiga med klimathot eller vardagsrasism. Kan vi inte bara prata om hur mysigt det ska bli att åka till Thailand över jul och nyår istället? 

J ag har även noterat ett mönster. Så fort två personer inte håller med varandra i en sakfråga utmålas de genast som ”ovänner”. Men vad är en vänskap med enbart ja-sägare? 

Och varför denna rädsla för att ha en åsikt trots att man inte doktorerat i ämnet? Återigen: Hur demokratisk blir den demokrati där man mest undviker att ha en åsikt, för det kan ju bli obekvämt. Och Gud nåde den som förstör den goda stämningen. Som sagt.

Det är inte jag som tycker för mycket, brukar jag svara när jag påpekas vara av sorten åsiktsmaskin. Det är andra som tycker för lite. Och så ringer någon blaska och vill att jag ska tycka till om tamefan allt från tidelag till torktumlarludd. 

Och varenda gång svarar jag: ”ring någon annan. Hälsa att det är dags att börja avlasta mig”.

+ Frossa i tyckande
Konsumera utländska medier, eller svenska Radio1 och lär dig att åsikter är spännande och
utvecklande.

- Åsiktslösheten
De som säger något i stil med ”det är så jobbigt att du ska tycka så mycket”. De kan få menlösmysa utan dig.