Kort tid efter terrordåden i september 2001 inleddes en angelägen diskussion kring farorna med att kollektivt skuldbelägga vissa grupperingar i ett samhälle. Att utkräva ansvar av hela grupper för illdåd som utförts av enskilda är rättsligt förkastligt, men det leder också till ett samhällsklimat präglat av motsättningar och polarisering.

 
För att lyfta fram de här aspekterna och för att med kraft poängtera att världens muslimer inte kunde lastas för vansinnesdåden i USA spelade den politiska vänstern en väsentlig roll. Bland generaliserande omdömen och anklagelser behövdes de röster som sansat påminde om att terrordåden var resultatet av galenskap och extremism. 
    
Om detta finns anledning att påminna i dessa dagar när motiv och drivkrafter bakom den norske massmördaren Anders Behring Breivik analyseras i medierna. 
 
På debattsajten Newsmill slår vänsterdebattören Göran Greider fast att terrordådet i Norge inte utförts av någon vettvilling utan ska ses som ett uttryck för ”militant konservatism och högerideologi”. Greider poängterar att Breivik själv kallar sig ”kulturkonservativ” och att han ingår i ”en lång idépolitisk tradition”.
 
Tonen i debatten har angetts av Aftonbladets Åsa Linderborg – rakt av jämför hon Breiviks synsätt med dem som finns inom borgerligheten. Linderborg hävdar att samma förvirrade tankegods som väglett den norske terroristen och ackumulerat det hat som drev honom till att mörda 77 människor, även finns hos svenska allianspolitiker. I sina resonemang drar hon paralleller mellan Breiviks vedervärdiga ”manifest” och Göran Hägglunds kritik mot kulturvänstern – slutsatsen är att borgerliga intellektuella efter terrordådet i Norge måste ”göra upp med sin egen världsbild”. 
 
I samma tidning har Linderborgs kollega, Anders Lindberg, fyllt på med påståendet att Breiviks hat mot feminism och multikulturalism ingår i en föreställningsvärld som massmördaren i väsentliga avseenden delar med tankesmedjan Timbro och tidskriften Axess.
Att främlingsfientlighet och rasism förgiftar stora delar av världen ska inte bagatelliseras eller gömmas undan. De vanföreställningar som gör skillnad mellan människor på grund av religion, kön eller hudfärg måste alltid bekämpas – i grunden är de oföreniga med demokrati och mänskliga rättigheter.  
 
Men när den vänster som efter 11 september-attackerna manade till eftertanke och begrundan nu kopplar samman Breivik och hans fascistoida föreställningar med kulturkonservatism och allmänborgerliga värderingar finns det anledning att reagera. Inte enbart därför att det kollektiva skuldbeläggande som vänstern tidigare sagt sig bekämpa plötsligt gjorts rumsrent, utan också därför att anklagelserna i sig är orimliga. 
 
Med samma logik skulle ideologin hos socialisten Greider och kommunisten Linderborg kunna jämföras med den som gjorde Stalin till historiens värste massmördare.
 
Vem vill ha en sådan debatt? 

+ Rättssäkerhet som innebär att till och med Behring Breivik får en rättvis rättegång.

 Den oproportionerliga medierapporteringen från samma rättegång.