Nej, man behöver inte vara poet för att känna att ett plötsligt störtregn består av vattnet från snabbt smältande nordpolsisar. Men det underlättar kanske. Så tänkte jag för en vecka sedan när jag i Vasaparken i Stockholm hörde s-ledaren Stefan Löfven hålla sitt sommartal. Samma morgon hade nyheten om den smältande isen på Arktis kommit. Men Löfven sa inte ett ord om det i ösregnet. Han talade om tillväxt och export till Indonesien. Och skämtade om duggregnet åhörarna stod i.

Ingen skillnad var det när Fredrik Reinfeldt höll sitt sommartal en vecka tidigare. Jag minns inte att han sa ett ord som rörde miljö- eller klimatfrågor. Han verkade oerhört nöjd med det mesta. 

Samtidigt som statsministern och den som hoppas bli ny statsminister om två år höll sina tal demonstrerade människor i Ojnareskogen på Gotland mot skogsavverkning och jättebolaget Nordkalks planerade kalkbrytning. Ett tag såg det ut som om deras ansträngningar skulle dö bort i tysthet. Men i förra veckan tog något av en landsomfattande protestvåg fart, med möten på flera håll i landet. Det tog skruv. Demonstranterna vann en etappseger när Mellanskog – som även har vanliga gotlänningar som medlemmar – beslöt sig för att avbryta avverkningen och Nordkalk får nog finna sig i att avvakta Högsta Domstolens utslag. De gotlänningar som oroar sig för att den nästan en halv miljard år gamla korallen är på väg att bli en schweizerost kan andas ut ett tag i alla fall.

Jag tror att Ojnare kan bli en väckarklocka. I många år har opinionen sovit när det gäller avgörande gröna frågor. Skattesänkningar och ökad privat konsumtion är det som gäller och morgondagen existerar inte i våra privatiserade medvetanden. I såväl Löfvens som Reinfeldts världsbilder, där tillväxt är den centrala drivkraften, göms ett självklart Ja till kalkbrytning på Gotland. De borde bli litet störda av de opinioner som vaknat. Än mer störda av väckarklockans retliga ringsignaler bör nog miljöminister Lena Ek bli. Hon har sannolikt makten att stoppa det hela definitivt (utan att det blir ministerstyre av det) genom att ta det självklara steget och göra området till ett skyddat område. Jag tror hon sover dåligt nu. 

Själv är jag klarvaken. Jag gläds åt att den natur och de arter som tyvärr aldrig kan tala för sig själva ibland får mänskliga talespersoner. Striden om Ojnareskogen är ett slags almstrid i vår tid, men mycket viktigare. Den handlar om artrikedomen på Gotland men ställer samma fråga för hela vårt samhälle: Hur mycket är vi beredda att offra i tillväxtens namn?

Och ja – jag har börjat skriva på en dikt som inleds med orden Ojnare! Ojnare! Ojnare!

+ Spårsatsning Mycket bra att regeringen satsar på järnvägarna, om än för långsamt och för litet.

– Abortmotståndare Det är fruktansvärt att tänka sig att världens mäktigaste stat om tre månader kan ha en fundamentalistisk abortmotståndare som vicepresident.