FRIDAH JÖNSSON: Har ni sett ”13 snart 30”? Det är en film som handlar om 13-åriga Jenna som hatar sitt liv och bara vill bli vuxen, och en dag vaknar hon upp som 30-åring med pojkvän, lägenhet och toppjobb på sin favorittidning. Hon är livrädd och fattar inte vem hon är, vilka hennes vänner är, vem den nakna killen i duschen är eller var hon jobbar.

I tisdags kände jag mig som Jenna när jag vaknade och hörde på nyheterna att Sverigedemokraterna fuskat till sig bidrag. Jag tänkte att nu måste det väl vara kört, det här måste väl ändå vara droppen, nu måste de väl avgå? Men nej. Jimmie stod som vanligt och såg ställd ut när reportrar frågade ut honom och sedan klippte TV4 till Tilde och Peter Jihde som skulle prata om VABRUARI med en mycket peppad och leende läkare. 

Jag fattade ingenting. Hur kunde världen vara precis som vanligt? Jag gick till tunnelbanan och där stod folk och spelade Quizkampen på mobilerna och män satt bredbent och SL meddelade att det här var tåget mot Hagsätra tag plats och allt var precis som det brukar vara. Jag gick in på Twitter och där hade nyheten redan hunnit bli gammal och diskuterats fyra varv runt och femhundra blogginlägg hade redan skrivits och en artikel på Politism hade redan delats tiotusentals gånger och två avsnitt av Debatt hade redan sänts, precis som det brukar vara. 

Jag kände mig liksom så… skakad, för jag förstod verkligen inte hur det kan fortgå. Jag har försökt reflektera över hur SD fortfarande kan ha stöd hos folket och jag är så ledsen, men jag kan tyvärr inte ta in det. Jag har tänkt att om man inte varit utsatt för förtryck så kanske man inte vet när man bidrar till det och att när rasistiska nyhetssidor fortfarande är så stora är det kanske inte konstigt att folk får den här människosynen och att det kanske inte längre är så många som orkar ta sig igenom en hel artikel inklusive självstartande webb-TV utan helt enkelt litar på fakta från, ja, Avpixlat.

Men det hjälper inte. Jag fattar inte. Jag vill förstå hur ett sådant här parti fortfarande, efter alla klavertramp och skandaler, kan få vara med och styra vårt land. Jag vill förstå hur människor som tar på sig skorna, sätter i lurarna i öronen, går till vallokalen och lägger lappen med SD i kuvertet tänker. Jag vill sätta mig in i hur man resonerar om man tycker att personer som inte anser att alla människor ska ha samma rättigheter och som kallar kvinnor för horor ska bestämma hur skolan ska se ut.

Jag gick omkring som Jenna i ”13 snart 30” hela dagen och fattade inte hur allt kunde vara som vanligt. Snön föll, tunnelbanan var lite sen, Expressen.se hade en Isabel Adrian-banner, SD var kvar i riksdagen. Inga konstigheter.

+ Melodifestivalen
 Melodifestivalen är här! Kära glamour, du behövs i denna sorgliga tid.

– De friande våldtäktsdomarna.