Fridah Jönsson: I helgen spelade Henrik Rydström sin sista match för Kalmar FF. Det var ett högst sorgligt ögonblick i svensk fotboll. Jag vet ingenting om hur han är som fotbollsspelare, men jag vet att han verkar vara en bra människa. Henrik Rydström har nämligen använt sina plattformar till att ta ställning mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet.

Jag har två favoritfotbollsspelare i landslaget, Pontus Wernbloom och Jonas Olsson. Wernbloom för att han sagt ”Klart jag är feminist” i intervjuer. Jonas Olsson för att han är uttalat vänster.

Är det inte ganska sorgligt att det här är det enda jag bryr mig om när jag bedömer idrottare? Borde jag inte gå efter prestation i stället? Jo, det är det och jo, det borde jag. Men när majoriteten av uttalanden från idrottsvärlden är plattityder i stil med ”vi är emot alla former av våld” (det visar verkligen var skåpet ska stå) eller att det är dåligt att supa kvällen före match, så visar de som faktiskt säger något ett stort mod.

Jag är så trött på allt daltande med sådana här saker. ”Han blev dömd av samhället”, mesar Erik Hamrén och tar ut Alexander Gerndt till playoff. Det hetsas om andra chanser och om fokus på spelet och om prestationerna som ju är det viktigaste av allt, och jag blir så himla  ledsen över att de män som andra män lyssnar på bara håller käften.

Det känns som att det inte spelar någon roll hur många kvinnor som intervjuar misshandlade kvinnor i feministiska nättidningar som främst kvinnor läser, för så länge män är intresserade av män så kommer männen med röster att vara tysta.

Och i sådana situationer blir det så viktigt när fotbollsspelare säger att de självklart är feminister. Att män som umgås och arbetar i en machokultur inte ser några alternativ till jämställdhet ser jag som
extremt värdefullt. Och ja, jag är möjligen lättimponerad och ja, det är skevt att det räcker att som fotbollsspelare kalla sig feminist för att vinna mitt hjärta.

Men så länge Rydström blir känd för att ta avstånd från Sverigedemokraterna och så länge Wernbloom får frågan om han är feminist så indikerar det att de bryter mot en norm.

För det är tydligen en tusen gånger svårare uppgift för Erik Hamrén att få sina spelare att fundera över människors lika värde än att sätta fyra strutar mot Tyskland på en och en halv timme.

+ Schibbye i tv. Sommarpratarna börjar nästa vecka, med Martin Schibbye dessutom!

– Ken? Nej tack. Artister jag gärna ser i stället för Ken Ring i Så mycket bättre: Samtliga.