Men tänker du inte på ditt barn? Ska du bara slita upp dottern från tryggheten i hemlandet?” Frågade många med skräck i rösten när Camilla Lebert Hirvi och hennes man Stefan för 13 år sedan bestämde sig för att flytta till Thailand. Flytten föregicks av ett successivt och slentrianmässigt statusbyggande. När det första barnet kom började den hårt arbetande medelklassfamiljen precis som många andra att skaffa lägenhet och sommarhus, bil och båt och matberedare för att skapa sig den illusoriska tryggheten som definierar ett gott familjeliv. 

Friheten fanns bortom prylarna

Camilla vann säljtävlingar, hon reste runt i Norden på ledarutbildningar medan maken arbetade i resebranschen och skötte hem och dagishämtningar. Båda slet hårt för att upprätthålla fasaden tills maken Stefan gick in i väggen. ”Han satt bara vid köksbordet och stirrade rätt ut när jag åkte i väg på en utbildningsresa. När jag kom hem igen efter tre dagar satt han kvar där jag lämnat honom” minns Camilla när vi nu tar en fika under ett av hennes hembesök i Stockholm. 

Det var då de kom på idén att sälja allt de ägde. Lantstället på Ingarö, bil, båt och bröllopspresenter, böcker och kläder i en total utförsäljning på loppis och säljsajter. När resterna av ett liv rymdes i en ryggsäck och dotterns gosedjur och familjens foton magasinerats flyttade de till en bungalow på 15 kvadratmeter utan luftkonditionering på ön Koh Lanta. 

De lämnade allt bakom sig just för att de brydde sig om sitt barn och värdesatte sitt liv. För att en gång för alla frigöra sig från det kroniskt dåliga samvetet som förföljde Camilla som en envis skugga. För att bota känslan av otillräcklighet som många av oss bär på när vi i press och stress inte är närvarande föräldrar, partner eller vänner. 

”Jag visste inte längre vem den riktiga Camilla var bakom jobbidentiteten” konstaterar kvinnan med den varma bruna blicken. När dottern Thelma skulle börja skolan startade de en egen svensk skola på den thailändska ön. En skola som i dag har växt och undervisar en massa svenska barn vilkas familjer har valt att bryta upp temporärt för en alternativ livsstil.

Familjens andra barn, sonen Oliver, föddes på Kreta. Längtan efter vänner och ett europeiskt sammanhang förde dem till Grekland där de började tillbringa sommarhalvåren. Och så har familjen pendlat i 13 års tid mellan länder och kontinenter. Så har familjen funnit ett hem som inte begränsas av nationsgränser eller språk. 

Ett liv som inte styrs av stämpelklockor och amorteringar. En frihet som inte äts upp av ägodelar som måste vakas, vårdas eller värderas. ”Jag är en fri människa” säger den digitala nomaden som försörjer sig på nätet genom att arrangera Webinarier för människor som vill leva som hon. I frihet utan strypsnaror till fysiska platser eller prylar. För världen är större än Sverige och livet är mer än våra ägodelar.