ALEXANDRA PASCALIDOU: Härom veckan landade jag i EUs ordförandeland där Greklands och EUs flaggor vajade sida vid sida. Samma dag landade Europas järnlady, den tyska förbundskanslern, Angela Merkel. Världens mäktigaste kvinna var ute på PR-turné inför EU-valet. Dagen innan hennes ankomst gick Grekland efter fem års kris ut på marknaderna igen och lånade 3,5 miljarder euro till en högre ränta än de flesta. Det firades som en lottovinst lagom till valet. Merkels besök skulle ses som en triumf för det stålbad som försatt skuldnationen i kollektiv depression.

Jag välkomnades av en tårögd taxiförare som köat sex timmar för en körning och våndades över hur hans lön skulle mätta fru och barn. Angela Merkel välkomnades med ”När lammen tystnar”-tystnad. Det var bara affischerna som skrek: ”Raus frau Merkel”. Affischer som förbundskanslern sannolikt aldrig såg genom limousinens mörklagda fönsterrutor. Inte heller t-shirtarna i Monastiraki kan hon ha sett med budskapet: ”Jag har visst sex! Merkel knullar mig varenda dag”.

Atens stadskärna såg ut som en spökstad av alla avspärrningar. Invånarna tvingades byta resväg eller låsa in sig i sina hem för att inte störa statsbesöket. Fler än 6 000 poliser patrullerade i något som liknade en parad av den underbetalda grekiska poliskåren.

Plaka vid Akropolis stängdes av inför Merkels middag på en restaurang som uppfyllde de rigorösa säkerhetsföreskrifterna. ”Notan för fru Merkels säkerhet skulle kunnat bekosta flera års lärarlöner” suckade min taxiförare.

Men kaoset på gatorna som många väntade på uteblev. Det var bara ett par tusen medborgare som skrek slagord så långt från förbundskanslern att de aldrig nådde henne. Grekerna har många anledningar att demonstrera. De har Europarekord i arbetslöshet med 27, 5 procent och 58 procent bland de ungdomar som ännu inte lyckats emigrera till välfärdens Nordeuropa.

Men ingen orkar demonstrera längre. ”Folket förlorade. Ingen lyssnar på oss ändå”, säger taxiföraren som berömmer en äldre kvinna som bröt sig genom avspärrningarna. När poliserna hejdade henne ropade hon inför andra paralyserade medborgare: ”Vad ska ni göra? Stämma mig för civil olydnad? Grip mig om ni vill men jag måste hem!”. Och så lyfte hon på det röda bandet och passerade polisspärrarna. Och efter henne följde andra som inte längre hade tillträde till sina egna gator och sina egna liv.

Mina yngre vänner har bytt ut gatuprotester mot Klicktivism. De klickar Gilla på ilskna inlägg på Facebook och levererar brandtal på 140 twittertecken. Med rätt hashtag kan deras budskap nå några av de 241 miljoner Twitteranvändare. Trots att dessa protester betraktas som lättjefulla är de kontroversiella. Det var inte länge sen grannlandet Turkiet stängde ner Twitter. Nu har två turkiska konton med miljoner följare som avslöjade Erdogans skandaler blockerats. Men det kommer alltid finnas en människa, kanske en äldre kvinna, som vägrar tiga eller lyda order. En kvinna som vägrar stå när hon vill sitta, som vägrar stanna när hon vill gå, som vägrar ge upp sina kvarter för att makten ska bjudas på en verklighet retuscherad av förskönande filter.  

+ Bokcafét Pilgatan i Europas Kulturhuvudstad Umeå som jag besökte häromdagen!

– Nazister i Europa.