Reinfeldt vill att vi ska jobba tills vi blir 75. Det skulle jag också vilja om jag var statsminister. Men om han får som han vill kommer vissa stämpla ut från jobbet och stämpla in i graven. 

Vi är våra jobb. För många är karriären ett mått på människovärdet. Vi prioriterar arbetsgivarens krav mer än våra nära och kära. Måhända av skräcken för att svingas ut ur centrifugen, inte kunna betala bolån och leva ett värdigt liv.  

Reinfeldt har rätt med tanke på att vi lever allt längre, föder färre barn och gärna betalar mindre skatt. Ekvationen täcker inte pensionerna. 

Men samtidigt som vi ska jobba längre går var fjärde ungdom i mönsterlandet Sverige arbetslös. I söderns krisekonomier går varannan ung grek och spanjor utan arbete. Ändå ska de gamla jobba ihjäl sig och låta unga hungra. Låneslavar ska löneslava tills benen inte längre bär. 

The Guardian publicerade nyligen en av undersökning som visar vad människor på sin dödsbädd ångrar mest. De flesta ångrar att de jobbade för mycket. Ingen ångrar att de jobbade för lite. 

Sen jag var barn har jag städat, grillat hamburgare, staplat matvaror, delat ut reklam. Förmodligen tillhör jag den skara som kommer jobba till sista andetaget. För att jag idag tillhör de privilegierade. De som har 200 universitetspoäng och ett jobb där jag till skillnad mot min släkt slipper gå upp mitt i natten för att släpa stinkande sopsäckar. Deras patientjournaler är längre än deras cv. Enligt Reinfeldt kan vi byta jobb mitt i livet. Det låter ju spännande om man har råd att skola om sig till advokat i 50-årsåldern eller sitta sobert svartklädd med en latte på reklambyrån dagarna i ända. Men hur ska ekonomin gå ihop för ensamstående mammor i långvården?    

För lågutbildade fabriksarbetare? Vilka andra jobb står till buds för tanten som jobbat i skolbespisningen i hela sitt liv? Vem kommer slita i sopåkaren när han fyllt 60? Vill arbetsgivarna då inte ha en vitalare variant?

De som har råd med rosenkindade skidresor, svalkande sommarsemestrar och tinande Thailandsemestrar kan räkna med att leva längre. Så låt de som kan jobba till 105 och ge de sönderarbetade en värdig pension vid 65.  I en värld med växande klassklyftor finns det inte en lösning på pensionsproblemet. Det finns många.

+ Överklass-safari åt folket. Som målbild. Så här bra kan dina barnbarn få det om du jobbar jämt jätte jätte hårt. Typ.

– Flincka fingrar och rumpnyp på bästa barn-tv-tid.