HILLEVI WAHL: I veckan har debatten om mobilpratande föräldrar rasat i tidningar, radio och tv. Psykologernas tes var att mammornas och pappornas världsfrånvända mobilfipplande gjorde ungarna deprimerade. 

När jag läste det kastades jag fem år tillbaka i tiden, då när vår egen förskolefröken uppgivet suckade åt föräldrarnas dåliga uppförande:

”Här har barnen längtat efter sina föräldrar hela, långa dagen – och när de äntligen kommer så pratar de hellre i telefon än möter sina barn med öppna armar. Det är för dåligt.” 

Precis så tänker jag. Det är förmodligen varken skadligt eller deprimerande. Det är bara För Dåligt. Bättre kan vi.

Jag tänker också på när jag och min familj gjorde Experimentet förra sommaren. Ett projekt som blev en bok och som egentligen mest var tänkt som en tid att byta socker mot äventyr. Men vi hade ett litet miniexperiment i det stora, att koppla ner och stänga av alla mobiler och datorer under en vecka. Jag minns hur förvånade vi blev över vilka eoner av tid som vi fick över. Inte i vår vildaste fantasi hade vi kunnat föreställa oss hur mycket tid vi faktiskt ägnade åt att kolla mail och facebook. Det var som någon form av nervösa tics. Nu, när vi inte fick lov att fumla med mobilen ständigt och jämt, visste vi knappt vad vi skulle göra av våra händer. Vi fick hålla i varandra i stället. Vilket gjorde oss lite nykära. 

Det blev också så vilsamt i hjärnan. Plötsligt kunde man stretcha ut tankarna och andas djupt och långsamt.

Nu är vi tillbaka i nästan samma mobilhets som innan. Med två undantag: Vi har mobilfria tidszoner när vi hämtar ungarna på skolan – och vi har totalt mobilförbud vid matbordet. Vilket kan tyckas vara en självklarhet, men i vårt uppkopplade hem var det tidigare mer regel än undantag att någon började googla en fråga som dök upp vid middagssamtalet.

Föräldrar använder såklart inte sina mobiler av ondska. Vi gör det för att vi är stressade över jobbet, för att vi behöver få lite bekräftelse, eller för att vi är livrädda för att missa någonting annat som händer någon annanstans när just nu. Vilket är mänskligt. Men inte särskilt vilsamt.

För folkhälsans skull så borde vi införa en nationell mobilfri vilodag på söndagar. Av samma anledning som man har helgat vilodagen i alla tider. För att vilan ger kraft. Kraft att orka med resten av livspusslet och inte minst föräldraskapet. 

+ Tvåhundrasex sidor klokskap.”Att vila är att släppa taget”. Bara denna enda mening är värd att läsa Tomas Sjödins senaste bok, ”Det händer när du vilar” (Libris förlag). Tvåhundrasex sidor klokskap om den livsviktiga vilan. Jag önskar att alla läste den.

– Hetsjakten på friskolor. Läxa inte upp alla friskolor. Det finns en hetsjakt på friskolor nu som är totalt onyanserad. Det finns såklart bra och dåliga friskolor, liksom det finns bra och usla kommunala skolor. Eldsjälarna ska ha en eloge, var de än är.