I den politiska debatten är ungdomsarbetslösheten ett lika dystert som återkommande tema. När riksdagspartiernas ledare nyligen möttes i årets första partiledardebatt framgick tydligt att alla inser vidden av den problematik som följer av att var femte person mellan 15 och 24 år saknar arbete.

Utan tvekan är ungdomsarbetslösheten ett av Sveriges största samhällsproblem. Inte enbart därför att stora delar av en ny generation står utanför arbetsmarknaden och förvägras egen inkomst, utan också därför att viktiga förmågor och skaparkraft förskingras.

Parallellt brottas många ungdomar med mobbning av olika slag. Ungefär en tiondel av svenska elever upplever att de vid enstaka tillfällen eller varaktigt utsätts för handlingar som syftar till att såra, diskriminera eller trakassera. Även om siffrorna vid en internationell jämförelse inte anses alarmerande ser problematiken ut att tillta. På senare år har antalet anmälningar till såväl Skolinspektionen som Bris ökat.  

Det säger sig självt att ansvaret för att hantera svåra samhällsproblem till stor del ligger på det politiska systemet. Det är folkvalda företrädare på olika nivåer som ska arbeta fram lösningar för att minimera problemen för utsatta grupper. Samtidigt är det inte sällan i mötet med medborgarna som viktiga insikter växer fram kring det som resulterar i konstruktiva förslag. 

Inte minst när det gäller ungdomsarbetslösheten pågår fortlöpande ett engagerat åsiktsutbyte om vad som kan göras för att underlätta situationen för drabbade ungdomar. Ett sådant förslag stötte jag själv på i en diskussion nyligen – från framsynta företagare presenterades en idé som visar att det kan finnas anledning att lyssna till enskilda entreprenörer när det gäller utvecklingen av praktisk politik.

I korthet handlar deras förslag om att minska ungdomsarbetslösheten och samtidigt bekämpa mobbning genom att erbjuda arbetslösa ungdomar riktiga jobb – som elevcoacher.  

Med en lön som överstiger aktivitetsstödet med några tusen kronor per månad och en kort grundutbildning skulle ungdomarna kunna arbeta med såväl sociala kontakter som kamratstöd och hjälp med läxläsning. På skolor med stora problem kan team av elevcoacher etableras, genom att finnas till hands på lektioner och raster får coacherna möjlighet att lära känna eleverna och fungera som positiva förebilder.

För de ungdomar som i dag är arbetslösa skulle jobbet som elevcoach tillföra viktig arbetslivserfarenhet, men också tillfredsställelse över att ha ett meningsfullt och lönande arbete. För samhället skulle vinsterna bli betydande, grundidén ligger väl i linje med regeringens arbetslinje och med samtliga partiers uttalade målsättning att förbättra situationen i skolan.

Förslaget är framfört – förhoppningsvis finns viljan att pröva det i praktiken. 

+ Ljusare tider. Ljuset som är på väg tillbaka

– Kylan.