Det är i dagarna tio år sedan den stora striden om globaliseringen härjade som mest. Hur tror ni att våra medier uppmärksammade det? Genom att fråga hur det gick med alla förhoppningar och farhågor om globaliseringens genomslag? Om fler människor fick möjlighet att leva ett gott liv eller om fattigdomen ökade?

Nejdå, minnesreportagen i radio, TV och tidningar har nonchalerat världens ödesfrågor. I stället har journalisterna likt Youtube-knarkare varit som besatta av en enda frågeställning: Vem vare som kasta?
Vem vare som kasta stenar på avenyn i Göteborg under EU-toppmötet 2001? Vilket ansvar hade demonstranterna? Gjorde polisen sig skyldig till övervåld?

Precis så provinsiella är vi. Många miljarder människors levnadsbetingelser står på spel, och våra beslut, bl a i EU, har stor betydelse för deras framtid. I det skedet gör Sveriges skarpaste journalister avenyn i Göteborg 2001 till världens största navel och sätter sig ned och skådar in i den – igen.

Den som är intresserad av globaliseringen – nej, inte debatten om den, inte protesterna mot den, utan den verkliga, det som händer där ute i den riktiga världen, IRL, away from keyboard – bör i stället läsa ett kapitel av Oxfordstudenten Jacob Lundberg i den nya antologin Globaliseringens triumf?

Lundberg visar att världen nog aldrig har skådat så snabba sociala och ekonomiska framsteg som de senaste tio åren. Medellivslängden ökade och barnadödligheten sjönk snabbt. Allt fler går i skola och skillnaderna mellan pojkar och flickor minskar. Barnarbetet minskade från 16 till 13 procent.

Intressant nog har utvecklingen gått snabbast i länder som har liberaliserat ekonomin, som har kunnat sälja varor utomlands och som storbolagen har investerat i – alltså de länder som har fått mest av den globalisering som man varnade oss för under de där dagarna 2001.

Enligt Världsbanken är 511 miljoner färre människor extremt fattiga i dag än för tio år sedan, trots befolkningsökningen. Sedan elden på avenyn slocknade har alltså nästan hundra personer lyfts ur fattigdom varje minut. De hundra personerna säger betydligt mer om globaliseringen betydelse än hundra maskerade aktivister i ständigt repriserade arkivfilmer.

+ Maud Olofsson – utan henne hade vi skattebetalare ägt SAAB i dag.
Pollensäsong